Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför känner en 15-åring vanmakt?

Annons

Detta är inte något nytt, forskare har varnat för denna utveckling i flera år. Vad görs för att motverka detta?

Det verkar som om regering och riksdag är helt handlingsförlamade. En samhällsutveckling som i mångt och mycket är styrd av våra rikspolitiker, håller på att haverera. Grundtryggheten har blivit en bristvara i vårt samhälle.

Oro och otrygghet skapar stress och är inkörsporten till ohälsa. Det är konstaterat att stress kan vara upphov till diabetes, åderförkalkning, depression, allergi, ätstörningar med mera.

Det har även konstaterats att det finns 13-åringar i vårt land som är så åderförkalkade, att de skulle riskera att drabbas av hjärtinfarkt om de vore i vuxen ålder.

Åldersdiabetes kryper så långt ner i åldrarna att många barn drabbas i tidiga tonåren. Och detta kommer att påverka hälsan i deras fortsatta liv.

En undersökning bland flickor i Bohuslän som gick i nionde klass i skolan, visade att 27 procent inte fann någon mening med livet, 57 procent hade funderingar på att inte leva längre och 50 procent hade ingen vuxen att anförtro sig till.

Man talar ofta och mycket om barnens rätt i samhället, men jag tycker att man oftast glömmer det mest fundamentala. Att ge barnen en uppväxt där lugn, kärlek och trygghet är ingredienserna, en plattform för en harmonisk utveckling i livet.

Vi måste bort från den negativa trend där barn bevisligen mår dåligt, där det handlar om att många barn tycker att det inte finns en mening med livet.

Finns inte den, så är inkörsporten till sprit, droger och brottslig verksamhet vidöppen. Men det gäller också att se till att alla i vårt samhälle känner trygghet.

Bland vuxna skördar stressen många offer och bidrager till den stora kostnad sjukskrivningarna innebär, 120 miljarder kronor per år.

Forskare talar om en stressepidemi. Trygghet saknas i många fall inom vård och omsorg, inom skola och barnomsorg och saknas även inom rättssäkerheten som i mitt tycke blir allt svagare. Och jag tänker då på det oprovocerade våldet, stölder och skadegörelse som i många fall aldrig utreds.

Vad kan göras för att motverka denna negativa utveckling?

Vi måste finna en väg som ger oss en grundtrygghet i vår tillvaro, från vår födelse till bortgång.

Det måste ställas större krav på våra politiker!

Det måste finnas ett politiskt humanitärt ansvar och det gäller att återerövra ett välbefinnande och ett gott liv till alla.

TORE EKLUND

Mer läsning

Annons