Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför just varg?

Annons

Vargen är inte hotad, det finns gott om varg på andra håll. Det finns inte någon ekologisk nisch för vargen längre eftersom det inte har funnits någon livskraftig inhemsk vargstam sedan 1800- talet.

Det finns inget bevarandeintresse i vargfrågan eftersom det inte finns något svenskt genetiskt material att slå vakt om. De vargar vi har kommer från andra länder.

Som redovisades vid riksdagens hearing om vargfrågan är stammen så inavlad att varje parning kan jämställas med helsyskonparning. Hela stammen härstammar egentligen från endast tre djur, så det vi har är snarare en mycket stor familj än en stam.

Forskarna vill därför komplettera det genetiska materialet, det vill säga tillföra ytterligare utländska vargar som inte är så nära släkt med dem vi redan har.

Uppenbarligen vill många ha varg i Sverige i alla fall, fast inte just där de själva bor. På nationell nivå råder närmast enighet om att Sverige bör ha en vargstam på cirka 200 djur. Få tycks bry sig om dem som får betala kalaset.

Jag tycker att det är självklart att djurägare ska få full ersättning för skadade eller dödade djur, även för värdefulla jakthundar. Jag tycker också att man ska få skydda sina djur, och att ett påbörjat angrepp ska räcka för att få skjuta vargen. Om detta borde det gå att få enighet.

Vargar är rovdjur som i stor utsträckning äter djur som också vi människor äter, såsom ren, älg och rådjur. Varje byte som vargen dödar är en kostnad för någon som förlorar möjligheten att själv äta eller sälja köttet.

Den kostnad som godtyckligt drabbar en enskild privatperson kan vara betydande, och den sammanlagda kostnaden för landet torde röra sig om åtskilliga miljoner. Denna kostnad betalas i dag av jägare som inte får någon kompensation alls, bara påhopp i debatten. För mig är detta inte rimligt.

Vargarna kommer aldrig att bli jämt utspridda över landet. Dels är de flockdjur, dels behöver de kontakt med andra flockar för att hitta partners. Riksdagens inställning är att de inte ska vara i renbetesland, vilket utesluter stora områden norr om Dalarna. Djuren är därför koncentrerade till ett bälte över norra Värmland, Dalarna och Gävleborgs län. Det är vi som bor här som får betala priset för vargpolitiken.

Politiken kommer knappast att accepteras så länge kostnaderna för den godtyckligt drabbar enskilda människor, och ibland drabbar hårt. Lösningen måste vara att de som vill ha varg får betala vad det kostar till dem som drabbas. Idealet vore att de som vill ha varg betalar till en fond så får man se hur många vargar pengarna räcker till. Om svenska folket betalar in 8-10 miljoner kronor per år så räcker det kanske till en vargstam om 200 djur, och därmed skulle ett problem vara löst.

Antagligen är inte vargvännerna beredda att själva betala vad vargen kostar. En mer praktisk metod vore statliga bidrag, även om det medför att även de som inte vill ha varg måste vara med och betala. Får jägarna och markägarna full kompensation för sina verkliga kostnader borde risken för tjuvjakt minska dramatiskt.

Ska vi ha en vargstam måste vi rimligen vara beredda att betala vad det verkligen kostar. Om å andra sidan varken vargvännerna själva eller svenska folket via riksdagen tycker att vargarna är värda pengarna, ska vi då ha vargar?

MIKAEL ROSÉN

Mer läsning

Annons