Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför inget samarbete?

Annons

Tyvärr, måste sägas.

För vilken chans man hade, nu när världens skidblickar var riktade mot Borlänge och Falun, som världscuparrangörer av längdtävlingar.

Ett visst samarbete har visserligen funnits.

Men det har i sammanhanget mest handlat om små saker.

Kring de stora, de som märks mest utåt, där har det varit ett eget race som gällt.

Ingen gemensam marknadsföring.

Ingen gemensam annonsering.

Ingen gemensam biljettförsäljning.

Ingen gemensam sponsorförsäljning.

Inget gemensamt kansli.

Invigning i Falun, samtidigt som tävlingarna pågick i Borlänge.

Jag är i alla fall övertygad om att båda arrangörerna kunnat spara pengar genom ett stort globalt samarbete.

Men viktigast hade ändå varit att visa skidvärlden en övertygande samsyn i viktiga frågor.

Inte minst inför framtiden.

Kanske borde Skidförbundet agerat i frågan och sett till att samordningen fungerat bättre.

Tillsatt en ansvarig, helt enkelt.

För det borde också ha legat i förbundets intresse med ett väl fungerande samarbete.

Inte minst med tanke på en framtida skid-VM-ansökan.

För det är väl inte så att de ansvariga på förbundet bara har alpina-VM i Åre framför ögonen?

Han kom, han sågs, han segrade.

Mathias Fredriksson är världens bäste skidåkare, trots att ordet världsmästare saknas på hans meritlista.

Men världscupsegrare är han, och det var som denna han kom till Lugnet.

Och satte alla på plats.

Hans framfart i skidspåren under de båda dagarna imponerade på mig.

Inte minst insatsen i skiathlon-tävlingen i lördags var magnifik.

På ett härlig sätt satte han in stöten och avgjorde loppet utan snack.

Sedan laddade han om batterierna och drog sönder fältet på sin sträcka i stafetten.

Så gör bara en riktig skidkung.

6-9-1-3-7-2-4-10-1-4-5-4-1-1.

Där har ni Mathias Fredrikssons placeringar i de världscuplopp han ställt upp i den här säsongen.

Fyra segrar.

Och totalt sett ett imponerande facit.

Mathias har höjt sig ett snäpp den här säsongen, och jag lider med honom att han inte fick ta någon individuell VM-medalj i Val di Fiemme.

Jörgen Brink är en annan som höjt sig den här säsongen.

Nu fick han avgöra stafetten, som slutman, i världscupfinalen på hemmaplan.

Jag gissar att det kändes extra skönt, efter genomklappningen i VM.

Snowboardtävlingen The Battle avgjordes på skidspelslördagen.

Redan timmen innan tävlingsstart, var det välfyllt på den stora läktaren vid hoppbackarna.

Vilket visar att snowboardtävlingen i sig hade en stor dragningskraft på publiken.

Kanske inte väntat i alla läger, men så var det i alla fall.

Och vi som följde tävlingen fick se en riktig show, där åkningen bara blev bättre och bättre.

Hampus Mosesson blev till min favorit.

Men att många i publiken kommit för att se Terje Haakonsen gick inte att ta miste på.

Slutligen:

Skidsäsongen är inte slut.

Kommande helg kör Elin Ek hem guldet på SM-tremilen.

ANDERS NORIN

Mer läsning

Annons