Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför flyr ungdomar äldreomsorgen?

Annons

Sedan 1990-talet har svenska ungdomar blivit allt mindre intresserade av gymnasieskolans omvårdnadsprogram. De som nyrekryteras till äldreomsorgen är till stor del medelålders kvinnor. Flertalet av de unga som ändå börjar där söker sig snart andra banor.

Dalarnas forskningsråd har undersökt orsakerna i en studie med den talande titeln "Det går väl an ett tag". De unga undersköterskorna har många kritiska synpunkter på äldreomsorgens organisation och arbetsmiljö. De menar att de inte får tillräckligt utlopp för sin kreativitet.

Men jag har funderat över andra orsaker. Jag har frågat mig vad långsiktiga tendenser i synen på solidaritet, individualism, självförverkligande, har betytt för de ungas intresse för det tunga jobb i livets utkanter som äldreomsorgen erbjuder.

På 30-talet började vi skapa ett solidariskt samhälle. Vi skulle stödja de svaga, inte minst dem som sett livets bästa dagar. Den svenska modellen byggde på hänsyn, respekt, empati, vilja att se till det allmänna bästa. Bara för några årtionden sedan var samhället och kollektivet något som den unga generationen tänkte på i mycket högre grad än i dag.

Det har skett en stor förändring. Bland många svenska ungdomar har intresset för kollektivet ersatts av en koncentration på jaget, en vilja att förverkliga egna drömmar och ambitioner. Unga idag vill "leva livet". Häftiga upplevelser, nya och spännande miljöer, ett omväxlande liv är viktiga inslag i unga svenskars ambitioner.

Jag säger inte att den utvecklingen till alla delar är av ondo. Inte alls. Vi har fått en generation ungdomar med livsglädje, aptit på det goda, företagsamhet, äventyrslystnad och kontaktförmåga. Kvaliteter som inte fanns i samma utsträckning i den generation som jag tillhör.

Vad betyder detta för intresset bland dagens unga för att arbeta i äldreomsorgen? Har de den känsla av solidaritet med svaga och utsatta som behövs för att arbetet ska kännas attraktivt - en inställning som gör det intressant att arbeta nära skröplighet och död? Jag tvivlar på det.

Men gör det i så fall så mycket? Behövs unga människor i äldreomsorgen? Det kanske mer är ett arbete för livserfarna än för ungdomar? Jag tycker att det är ett statiskt och därför felaktigt resonemang. Unga blir medelålders snart. Då är det svårt att skapa ett intresse som man förkastat som ung.

Om vi inte får in fler unga i äldreomsorgen binder vi ris åt egen rygg. Då blir äldreomsorgen en krisbransch. Förändringar i arbetsorganisation och arbetsmiljö kan behövas. Men frågan är om det räcker, om det inte också behövs förändringar i ungdomars inställning till vad som är viktigt och mindre viktigt, intressant och ointressant i livet.

Allmänna värderingar och moraluppfattningar förändras ständigt. Kanske kommer vi åter till en tid då unga sätter ansvaret för andra lika högt som strävan till självförverkligande. Hur går det annars med äldreomsorgen? Ett genomgångsyrke, i väntan på något bättre, för ungdomar med svaga studieresultat och vaga framtidsdrömmar?

Det är en av våra största utmaningar att se till att nya strömningar bland dagens unga svenskar leds i en sådan riktning att vi även i framtiden kan få ett samhälle som bygger på empati och solidaritet med de svaga.

CLAES HERLITZ CLAES HERLITZ ÄR DOCENT OCH VERKSAMHETSLEDARE VID ÄLDRE FORUM, DALARNAS FORSKNINGSRÅD.

Mer läsning

Annons