Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Varför fick jag inget veta"

Annons

- Jag satt helt skräckslagen och väntade bara på att prästen skulle ringa, säger Eila som redan tidigare mist en son i en trafik-olycka.

Det var vid 18.15 tiden den 28 december som Eilas son skadades allvarligt vid en kollision i Skamhed. Han klämdes fast i sin bil och räddningstjänsten från Järna fick klippa upp fordonet innan sonen kunde tas ur bilen och föras till Falu lasarett i ambulans.

- Jag satt hemma i Järna och såg hur både brandkår och ambulanser åkte förbi med blåljusen påslagna men kunde ju inte tro att det var min egen son som varit inblandad i någon olycka, berättar Eila.

Först vid niotiden på kvällen fick de anhöriga de första tecknen på att sonen skadats allvarligt vid olyckan.

En bekant till familjen hade kommit till olycksplatsen strax efter att ambulansen lämnat platsen. Han stannade till för att ta hand om en del stöldbegärliga saker som fanns i den demolerade bilen. Vid niotiden på kvällen ringde han sedan till en annan av Eilas söner för att höra hur läget var. Den helt ovetande sonen ringde till Eila som inte heller hon hade någon som helst aning om vad som inträffat.

Det hade då gått mer än tre timmar sedan olyckan inträffade.

Tillsammans började de att ringa runt för att få något besked om vad som hänt. Varken vårdcentralen i Vansbro eller Mora lasarett hade några besked åt de oroliga anhöriga och först vid tiotiden fick de bekräftat att sonen fanns på Falu lasarett. Något besked om hans tillstånd kunde de dock inte få.

- Jag har redan tidigare mist en son i en trafikolycka och nu satt jag bara skräckslagen och väntade på att prästen skulle ringa, berättar Eila.

Istället för att vänta på besked i hemmet så åkte hon tillsammans med den andre sonen mot Falun. Först vid 22.30-tiden, när de hunnit halvvägs till Falun, blev de uppringda av en sköterska som kunde ge de första beskeden om hans tillstånd. Drygt fyra timmar hade då gått sedan olyckan inträffade.

- Jag kan förstå om ambulanspersonalen hade fullt upp och därför inte hade tid att ringa men det fanns både polis och räddningstjänst på plats. Någon borde ha haft tid att kontakta oss.

Stig Hübbert vid Vansbropolisen har full förståelse för den upprördhet som Eila känner med tanke på vad hon tidigare gått igenom.

- Det är sjukvården som ska underrätta de anhöriga och med tanke på att ambulansen inte kom iväg mot Falun förrän framåt 19.30 så är den tid det tog inte helt orimlig. Polisen har ingen skyldighet att meddela de anhöriga men vi brukar alltid uppmana de som varit inblandade i en olycka att själva ta kontakt med sina anhöriga om de har möjlighet.

Håkan Englund, kårchef vid räddningstjänsten i Järna, säger även han att det är sjukvårdens uppgift att meddela de anhöriga.

- Vi har inga rutiner för att underrätta anhöriga. För det mesta vet vi bara att de skadade har förts till vårdcentralen i Vansbro. Vi har inte heller någon kompetens för att bedöma hur omfattande skadorna är. För att de anhöriga ska få korrekta besked så är det naturligt att det är vårdinrättningen som kontaktar de anhöriga, säger Håkan Englund.

Att det i det aktuella fallet skulle behöva ta mer än fyra timmar innan anhöriga underrättades kan även ha sin förklaring i den personalsituation som kan råda under större helger. Historien slutade trots allt lyckligt. Sonen har nu fått lämna lasarettet och ska enligt läkarna klara sig helt utan men från den våldsamma olyckan.

GÖRAN DANIELSON

Mer läsning

Annons