Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Var dag är en sällsam gåva"

Annons

Halva året är gånget. Vart tar tiden vägen? De som snor runt i tillvaron och anser att dygnet skulle ha 48 timmar, brukar ibland antyda att de äldre, de som gått i pension, har all tid i världen.

Då räknar herrskapet fel. Alla har vi lika mycket tid till förfogande - 24 timmar per dygn.

Sedan kommer nästa fråga: vad gör vi av gåvan som heter tid?

Utan att själv svara tar jag som vanligt tillflykt till en psalm: "Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet".

Det blev litet filosoferande till att börja med. Skadar inte att tänka efter, när sommaren står som grönast och frodigast och som synligt bevis för det som kallas livets krafter.

Det ska förstås ärligt erkännas att livets krafter fallerar då och då, när människa och kropp blir äldre. Ögon och öron kan noteras på första raden.

Nu kommer vi till önskelistan för dagen.

En läsare förargar sig över att vid intervjuer i tv använder reportrarna förnamn ideligen, så ofta att man blir irriterad. Oskicket kommer från USA, noterar rösten, som samtidigt frågar varför vi alltid ska ta efter dem på andra sidan det stora vattnet.

Hur var det hon sjöng, Zarah Leander, när rösten höll men inte öronen. Hon kunde inte längre höra syrsorna. Hon har många medsystrar och bröder.

En hördes i telefonen.

- Varför ska det vara så mycket bakgrundsmusik i radio och tv undrar hon, som har svårt att hänga med talet. Det distraherar. Förstör ljudet.

Vi som är litet äldre är bekymrade.

Ibland ber man om ursäkt "för det dåliga ljudet" i ett tv-inslag. Vilket ljud? Vi har inte hört något alls, säger kvinnan i telefonen.

- Förresten, inte är det någon som ber oss om ursäkt, vi som inte hör vad vi ska höra, för slamrande musik.

Skulle det vara fel att njuta av vita vidder och snö under tystnad? Vi är många människor som är fullt nöjda med sköna vyer utan distraherande musik.

Vad är det för fel på tystnaden? Är vi rädda för den? Vi vill inte bli påtvingade musik jämt och ständigt.

Rösten i telefonen tar också upp det sena och omtyckta programmet Karlavagnen. Där är det musikvalet hon inte riktigt vill acceptera.

Ofta handlar det om det nyaste nya i musikväg, sådant som äldre människor inte finner skönhet i - det är övervägande äldre människor som hör av sig. Fast det ska erkännas - det har blivit litet bättre på den punkten under senare tid.

Rösten i telefonen: Jag tvingas lyssna till musik som jag inte vill höra.

Apropå tvång. Fotbollen som så när tagit förnattssömnen från oss. Fotboll, fotboll hela dagen. Med andra ord. De som vill höra sina nyheter på bestämda tider får vika - fotbollsreferat pågår. Program med bestämda tider försvinner eller flyttas fram i tiden. Många är de som suckar. Till ingen nytta tycks det.

Idrotten i etermedia är tydligen allt överskuggande. Minoriteter kommer i kläm.

Ibland hör man den ivriga radiorösten tacka "nästa" programledare för att han knyckt tid.

Det är lyssnarna han ska be om ursäkt.

Nu pratar han om vad han inte vet. Vi icke fotbollsentusiaster har alls icke överseende. Vi morrar bara. Till ingen nytta.

INGRID THOR

Mer läsning

Annons