Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Väntade med arm- brott i månader

Annons

Olga Thurin bor på servicehuset Hagbacksgården i Borlänge. I oktober ramlade hon i sin lägenhet och bröt överarmen.

- Jag hade somnat i fåtöljen när det ringde på dörren. När jag skulle resa mig snavade jag på fotpallen, berättar hon.

Olga ramlade handlöst och slog både höger arm och ansiktet i golvet.

- Jag fick inte tag i armen utan den låg och slang hur som helst. Jag låg kvar på golvet. Först vart jag förbannad, sedan började jag på att grina. Jag tyckte det bar ur helt.

Det blev skjuts i ambulans till Falu lasarett där Olga röntgades och fick veta att armen skulle gipsas. Beskedet om gipsning tog svärdottern Maud Thurin, som var med på lasarettet, med bestörtning.

- Gipsa gör man inte med överarmsbrott. Det måste man operera, säger Maud som själv arbetat inom vården i 45 år.

- Men läkarna sa att av princip opererar de inte ett överarmsbrott, utan att prova om det läker ihop ändå, fortsätter hon.

Armen gipsades och gipset togs bort morgonen därpå. Olga fick då en ortos, ett skydd från axeln och neråt, som skulle fixera benbitarna i armen.

- Men den var så stor att den skulle ha kunnat passa en ishockeyspelare och inte en äldre tunn kvinna, säger Olgas son Helge Thurin.

Vid återbesök fyra veckor senare röntgades armen igen och visade sig inte ha läkt ihop det minsta. Olga fick då en ny, mindre ortos och blev hemskickad igen.

Fyra veckor senare, den 22 december, var det dags för nästa återbesök, och benbitarna låg fortfarande om lott.

Då fick Olga veta att hon skulle opereras efter jul.

- Jag undrade om det skulle bli före påsk eller före midsommar, säger hon ironiskt.

Ytterligare en månad senare, på Olgas 88-årsdag den 25 januari, lades hon på operationsbordet.

- Tänk om de gjort det på en gång. Då hade jag sluppit uslats med vänsterhanden. Och klarat mig utan så mycket värktabletter.

Hennes anhöriga som varit med vid sjukhusbesöken är kritiska till behandlingen.

- Hade det varit en idrottsman, hade han blivit opererad samma dag han brutit armen. Det är en nonchalant inställning av politikerna att man inte ska satsa på gamla kärringar, säger Maud Thurin.

- Det har varit krångel och klantigheter från början till slut, fortsätter Helge Thurin.

I dag kan Olga så smått börja använda armen som förut och till och med sova på den som hon brukat.

- Och jag kunde nyss lyfta en full tekopp, berättar hon.

Olga är nästan blind, har fibromyalgi och är kranskärlsopererad. Efter operationen fick hon två A4-sidor med övningar för att träna upp högerarmen igen.

- Jag ska träna mycket, ifall jag ska ut och plocka lingon i höst, skojar hon.

Humöret har hon kvar, Olga Thurin, 88 år.

KARIN DIFFNER

Mer läsning

Annons