Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välkommen in i ateljén

/
  • Några av Johns träsnitt.
  • John har precis knåat färdigt med figuren under skon. Viker man ihop den blir det en bensindunk. Återigen är det formen som tilltalar mer än symboliken.
  • I tio år har John använt träskeden för att trycka ut färgen på målningen.

Bildkonstnären John Rasimus släpper inte gärna in någon i sin ateljé.
Men nyligen hemkommen från New Hampshire USA gjorde han ett undantag för Pralin.
Hur får han ihop livet som konstnär och trebarnsfar?

Annons

John Rasimus ursäktar röran i ateljén samtidigt som han hälsar med ett fast handslag. Tonerna av en Elvis Presley-låt ljuder i lokalen. Vi slår oss ner vid ett arkitektbord med bordsskiva som går att luta, det är överhopat med prylar.

– Vet du varför jag skaffade det, jag tänkte ha det lutande för att jag inte skulle kunna ha en massa saker på det, men det har blivit så där i alla fall, säger John och skrattar gott.

Det har varit fullt upp den senaste tiden. Han är delaktig i flera utställningar och just nu kan man se hans verk på Galleri Lindkvist i Skåne, i Keene, New Hampshire USA och i en samlingsutställning i Södertälje Konsthall. Dessutom har boken "Vi kramar skuggorna och älskar våra drömmar" just kommit ut. I den finns nära 300 av Johns teckningar och grafik samlade.

Tid för att städa ateljén har det alltså inte funnits. Hur som helst, städat eller inte, så undviker han att ta emot besök i ateljén.

– Man får alltid frågor och jag inte vill svara på frågor. Jag ska kunna skriva "kuk" med stora bokstäver på bordet eller såga ut någon träform utan att få frågan varför jag gjort det. Jag vet det ju inte själv, det handlar om att få studera formen och ta in den.

John är just hemkommen från USA där han tillbringade ett par dagar i New York med goda vänner från tiden då han studerade vid The Art Students League 1990-91. Efter vistelsen i staden som aldrig sover tog han den sex timmar långa resan mot Keene i New Hampshire för att bland annat träffa konststuderande för att ge synpunkter på deras verk inför en utställning.

– Sedan hade jag en föreläsning med mina bilder och lite svensk konst och gjorde PR för Falun, jag får betalt av kommunen för det. På kvällen hade jag en workshop med mina träsnitt.

Någon tanke på att göra karriär som konstnär i New York har han inte.

– Det går inte, det finns så fruktansvärt många konstnärer där. Vet du vad ett galleri i Chelsea kostar? Jag var på ett med en kompis och han berättade att det kostar 35 000 dollar i månaden i hyra, det är ju fan över 200 000 kronor i månaden, som gallerist tar man inte en bonde från Grönland och ställer ut då.

Sett ur det perspektivet har John ändå en fast fot inne i det amerikanska konstlivet. Då och då får han chansen att ställa ut i diverse grupputställningar.

– Jag är ju med i vissa konstgrupper, som Artist Space och Triangle Artist, och när jag fått chansen jag ju ställt ut där, små teckningar och mindre saker. Det som är roligt är att det har alltid betalat sig tillbaka. De ringde exempelvis från Tucson Arizona och ville att jag skulle söka en tjänst som assisterande professor i teckning, och det var via Artist Space.

Man får intrycket att han driver sig själv ganska hårt, en dålig dag får han inte ha. Samtidigt som han ständigt måste vara kreativ och leverera så ska familjelivet fungera, vardagslivet som make och trebarnsfar ger han inte avkall på. Hur ser en vanlig dag ut, hur får han det att fungera? Han har ateljéjobbet, är delaktig i ett galleri, barnen spelar fiol tre gånger i veckan och tränar judo två gånger i veckan.

– Ja du, var ska jag börja, säger John.

Han tar en måndag som exempel, dagen efter hemkomsten från USA.

– Jag kliver upp halvsju och går med barnen till skolan. Sedan åkte jag på jobb till Landstinget, jag tar kort på deras konst på måndagar. Klockan ett var vi på fiolkurs och klockan halvtre gick jag på ett möte som slutade vid halvfem. Jag rullade köttbullar som jag stekte till ungarna och sedan åkte jag i väg på judo där jag är hjälpinstruktör, det började klockan sex. Karin, min hustru, som jobbar natt klev upp när jag gick.

Just den här kvällen kom det en extra tränare så John kunde lämna träningspasset lite tidigare.

– Det är egentligen inget konstigare än för en vanlig människa det är bara det att jag måste ju leverera på ett annat sätt liksom.

Han sitter trots allt inte och är kreativ och effektiv dygnet runt. Känner han sig lite trött en dag kan han såga ut ett träsnitt. Tecknar gör han i stort sett varje dag.

– Det kräver ganska mycket att teckna. Efter alla dessa år tycker jag fortfarande att det är skitsvårt att teckna. Det är svårt att få till det, låter konstigt men... man tycker att det borde bli bra någon gång men det är alltid krokigt och konstigt. Så har jag en dålig dag kan jag såga ut det.

Att "såga ut" är en del av den teknik John använder sig av i sitt skapande. Han projicerar en teckning på en träskiva som han sågar ut till ett träsnitt. Träsnittet som han kletar in med färg trycker han mot det papper som ska bli själva målningen. Anledningen till att han började använda den tekniken var helt enkelt att han ville se hur hans teckningar skulle se ut i stort format.

– Det är som en stor stämpel. Jag trycker för hand med en träsked, tre timmar tog den där att göra, säger han och pekar på en målning.

Massor av arbete, betalar det sig funderar man.

– Det som är intressant med att vara i kulturbranschen är att det betalar sig ju inte i pengar, så det är ju lite trixigt. Ibland känner man att man skulle vilja ha lite pengar. Varför jag gör bilder är ju oerhört knepigt, samtidigt fungerar det, jag har ju hållit på med det sedan 1997. Fungerar det inte så slutar man, det är så enkelt liksom. Man ska ha kul.

För John Rasimus är det helt enkelt allt eller inget som gäller i det han gör.

– Det skulle vara ganska intressant om du skulle göra samma intervju med min fru, säger han och skrattar.


Galleri Se på Slaggatan 20 drivs av föreningen SE KONST där John Rasimus är en av medlemmarna. Föreningen består av yrkesverksamma konstnärer i Dalarna.
Så här säger han om galleriet:


"Det ska fungera som en oas för kreativa här i stan, man ska slippa åka till Stockholm eller New York för att se bra konst. Målet har varit att ta in konstnärer hit till Dalarna och bjuda dem på det vi kan. Det är professionella hårt arbetande konstnärer som kommer hit och så bjuder vi dem på en Dalatour. Det har varit väldigt bra utställningar och när man är i Stockholm hör man att det är positiva vibbar kring galleriet"

Mer läsning

Annons