Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våldet har minskat i Mellanöstern

Annons

Han använde hotet att arrestera Hamas ledare och ställa dem inför rätta som ett trumfkort för att få deras samtycke till att upphöra med attacker, som med tanke på den ytterst skarpa internationella reaktionen på den senaste terrorvågen mot Israel på allvar skadar palestiniernas politiska intressen.

Denna överenskommelse mellan Arafat och Hamas garanterar dock inte ett totalt stopp på våldet. Hamas har deklarerat sin avsikt att fortsätta med terrorn mot civila israeler på Västbanken & Gaza. Dessutom har Hamas extrema systerorganisation, Jihad, meddelat att den fortsätter med terron både i Israel och på Västbanken. Därför har Arafats avtal med Hamas fått ett kallt emottagande, isynnerhet i israeliska regeringskretsar, där man betonar att terror är terror, oberoende var offren befinner sig.

Sharons regering fortsätter att kräva att palestinierna arresterar och ställer inför rätta minister Zevis mördare och andra terroristledare samt att de samlar upp den stora mängden olagliga vapen, som spritts till olika grupper och falanger.

Den senaste veckan har förlöpt med en jämförelsevis låg våldsvolym, vilket visar att Arafats uppmaning till eldupphör denna gång tycks börja bära frukt.

Regeringens beslut att inte tillåta Arafat att delta i julmässan i Betlehem åstadkom stora svallvågor. Sharon har varit utsatt för kraftig internationell kritik, men också i Israel och till och med i Sharons eget likudparti ansågs denna åtgärd vara ett misstag, som gav Arafat poäng i propaganda-kraftmätningen, som är en inte oväsentlig del av den israelisk-palestinska konfrontationen.

Palestinierna hävdade att israelernas vägran att tillåta Arafat att besöka Betlehem på julen strider mot religionsfrihetens anda. Sanningen torde dock vara att fastlåsandet av den palestinska ledaren i Ramalla måste ses som en del av Sharon-regeringens strävan att deligitimisera Arafat. Även om denna politik åtnjuter ett betydande stöd i Israel stöter den på avsevärt motstånd i olika politiska kretsar, där man anser att det inte är Israels sak att ommöblera palestiniernas politiska ledning.

Samtidigt som regeringen har förklarat Arafat som irrelevant har utrikesminister Peres fortsatt att förhandla med palestinierna under Abu Allas ledning om ett program, som skulle förverkligas så fort våldet upphör. Programmet går ut på upprättandet av en palestinsk stat på de områden som de nu kontrollerar, dvs. 42 procent av Västbanken & Gaza, och en förpliktelse att inom två år lösa de övriga frågorna, förutom Jerusalem och flyktingarnas status, som skulle uppskjutas till en senare tidpunkt. Palestiniernas inställning till programmet är inte klar och i Israel är man ytterst skeptisk beträffande utsikterna att komma till ett så långtgående avtal med Arafat.

Förhandlingarna om detta program läckte ut till pressen och ställde Sharon i en prekär situation eftersom de kunde tolkas som en avvikelse från den av Sharon omfattade principen att inte föra politiska förhandlingar så länge våldet fortsätter. Han kom under intensiv eld från högerflygeln, som förstod att Peres förhandlar med statsministerns tysta samtycke.

Sharon reagerade genom att deklarera sitt motstånd till programmet och bagatellisera de av Peres förda underhandlingarna, men samtidigt gav han grönt ljus åt sin utrikesminister att fortsätta att förhandla med Abu Alla. På detta sätt försöker han manövrera med sin samlingsregering, där klyftan mellan höger- och vänsterflygeln fördjupats. Detta väcker frågor om regeringens förmåga att bestå i dess nuvarande sammansättning.

PÅ PLATS: SEMY KAHAN

Mer läsning

Annons