Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vägstenar i nationellt register

Annons

Lovorden, som riktar sig till bygdeforskaren Karl-Axel Hammarbäck i Smedjebacken, kommer från Greger Bennström, arkeolog vid Dalarnas museum i Falun.

Han är mycket imponerad av Hammarbäcks energiska arbete, inte minst hans kartläggning av gamla vägstenar och rösen som bär inhuggningar med såväl kända som okända budskap från en svunnen tid.

På tisdagen genomförde de båda en givande exkursion bland annat längs Kronvägen i trakterna mellan Båren och Skarviken-Fiskarbo.

I deras sällskap fanns dessutom ett tiotal personer med intresse för saken.

Bland annat kan nämnas initiativtagaren till föreningen Väster Silvbergs vänner, Tore Eriksson, Silvhyttan, och representanten för hembygdsföreningen Östra Silvbergs socken och tillika Ludvika hembygdsförening, Stig Matsson.

Med ute i terrängen var också Elsie Karlsson som äger betydande skogsmarker vid Kronvägen.

Första objektet var den i NLT tidigare presenterade "Skarwikenstenen" vid en sommarstuga nära Bårsumpens strand. Bennström kunde direkt konstatera att den inte stod på sin rätta plats.

- Sådana här stenar räknas som fornminnen och får inte flyttas. De är skyddade enligt lag och den som flyttar en sten kan bli skyldig att betala återställningen, konstaterade han och mätte in stenens nuvarande läge med sin GPS-dator.

Bennström jobbade intensivt och målmedvetet hela tiden. Varje sten mättes dessutom också manuellt med tumstock och måtten noterades noga. Under dagens lopp kunde han dessutom mäta in tre stenar som tidigare inte är upptagna i Riksantikvarieämbetets register.

Kvar vid Kronvägen står dock Hammarbäcks tidigare fynd, den så kallade Kolarstenen och det prydligt upplagda röset 300 meter österut. Det sistnämnda ser ut som en riksgränsmarkering.

- Detta röse tillkom efter långa stridigheter om rätten mellan Wästra Silfbergs Gårds kronoägor och Wäster Mohrens ägor. Skogsägarna hade tydligen svårt att hålla reda på var gränsen gick och blev osams, berättade Tore Eriksson.

- Det blev en förlikningsdom år 1722 och det årtalet ser vi här på toppstenen, berättade Tore Eriksson.

- 200 år senare har någon huggit in 1922 bredvid. Men vad det kan betyda får vi forska vidare om.

Arkeolog Bennström var nöjd med resultatet av dagens arbete. Det lämnas nu vidare till det nationella registret över minnen av allmänt intresse.

- Det blir nog fler besök i de här trakterna, sade Bennström som också vill titta närmare på resterna av linbanan som en gång fanns mellan kalkbrottet på Limnäsudden och hyttan i Norsbro.

FREDDY NYLUND

Mer läsning

Annons