Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vägskäl i äldrepolitiken

Annons

Under många år har den positiva bilden av ålderdomen stått i förgrunden. Äldre har visat sig leva allt längre och med allt bättre hälsa. Långt upp i åldrarna har de flesta äldre haft ett gott socialt liv. Äldres rätt till omvårdnad och service från samhället när sjukdomar och krämpor kommit har inte satts i fråga.

Men nu framträder en mörkare bild. Kommunernas ekonomi räcker inte till för den omsorg som äldre människor behöver. Det yttrar sig både i att antalet platser i särskilda boenden för äldre minskar drastiskt och att andelen äldre som får hjälp i hemmet minskar. Samtidigt visar ny forskning att den sjuka perioden i slutet av livet tenderar att öka, inte minska.

ÄldreForum vid Dalarnas forskningsråd har beräknat den framtida utvecklingen av antalet äldre i Dalarna. Vi har funnit att antalet mycket gamla människor i länet kommer att vara mycket fler år 2030 än i dag.

Om samma andel av de äldre ska ha plats i ett särskilt boende då som i dag måste antalet platser öka med minst 30 procent!

Vi står inför ett vägskäl inom äldrepolitiken. Frågan gäller inte bara hur mycket pengar totalt sett som kommunerna ska satsa på äldreomsorgen. De kan inte trolla med sin ekonomi.

En lika berättigad fråga är vad de kan göra för att klara en bra standard på sin äldreomsorg i en situation då de tvingas hushålla hårt med pengarna.

En del kommuner skär ned på de särskilda äldreboendena utan att överväga konsekvenserna tillräckligt. Nedläggningarna kan gå så långt att onödiga kostnader uppstår. Det kan bli ett ökat och oplanerat tryck på den kommunala hemtjänsten, större anspråk på landstingets hälso- och sjukvård och ökade krav på anhörigas insatser.

"Tänk efter före" är ett uttryck som kan tillämpas i dagens situation. För den kommunala verksamheten tänker jag då på följande:

Kommunerna har inte råd med nuvarande omfattning på de särskilda boendena. Men en svårt handikappad äldre kan kosta mer inom hemtjänsten än i ett särskilt boende. Snålheten bedrar visheten om kommunerna minskar de särskilda äldreboendena för mycket. De borde utreda var gränsen går.

Hemtjänst i stället för särskilt boende är inte självklart kostnadseffektivt.

Kommunerna fördelar sina insatser inom hemtjänsten olika. En del ger litet till många äldre, andra ger mycket till få. Om fler äldre med svåra handikapp har eget boende i framtiden måste de få den hjälp de behöver för att kunna bo kvar. Det kan medföra att totalt sett färre äldre får hemtjänst. Hur bör avvägningen göras? Vad säger kommunerna?

Nya boendeformer måste utvecklas för äldre människor. Några exempel är seniorboende, kooperativt boende, kooperativa hyresrätter och privat boende nära servicecentra. Behovet av bostadsanpassning för äldre i det befintliga bostadsbeståndet ökar. Det kräver fördjupad samverkan mellan socialtjänst och bostadsföretag. Har en sådan kommit igång?

Fler äldre i eget boende medför krav på kommunernas hela samhällsplanering. Service av olika slag och möjligheter att förflytta sig måste anpassas efter handikappade äldres behov och möjligheter. Också där pekar utvecklingen mot ett ökat behov av samverkan mellan kommunerna och den privata sektorn. Vad pågår på det området?

Vill kommunerna behålla nuvarande standard på äldreomsorgen? Avgörande är då inte bara deras vilja att anslå nya pengar. Lika viktigt är deras förmåga att effektivisera och hitta nya former för hjälpen till de äldre. Dalarnas forskningsråd hjälper gärna till i det arbetet.

Förutseende och samverkan är framtidens nyckelord i äldrepolitiken.

CLAES HERLITZ

Mer läsning

Annons