Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vägnamn väcker vrede

Annons

- För ett par år sedan kom det förslag på en massa nya vägnamn. Byarna lämnade in förslag, men sedan har vi inte hört något, berättar Inga-Britt Peterson. Däremot har byggnadsnämnden beslutat om helt tokiga namn i stället för de gamla.

- Ett exempel på detta är Stieruolsween i Kåtilla. Den ska nu heta Skatholsvägen.

- Man kan bara inte ta bort de gamla namnen och ersätta dem med översättningar till svenska, eller en blandning av svenska och älvdalska.

- Ortnamnen, varav vägnamnen är en del, är de äldsta språkliga urkunderna vi har i vårt land. De går tillbaka mer än tusen år i tiden och ger kommande generationer värdefull kunskap om gångna tider om de får vara kvar.

Mats Elfquist, till vardags ordförande i Elfdalens hembygdsförening, är lika upprörd.

- Det är ju helt tokigt att vägarna inte ska kunna få heta -ween, det älvdalska ordet för vägen, på slutet, säger han.

- Vi har en räddningschef som är från Norrköping och han har sagt att namnen ska vara på svenska för att personalen på räddningstjänsten ska kunna förstå.

- Ska en räddningschef från Norrköping få bestämma vad det ska stå på skyltarna här?

- Kan de verkligen inte lära sig att ween betyder vägen? I Rättvik och Leksand står det ju -gatu efter namnet på vägen och där går det bra.

- Kommunen måste ta tag i det här ordentligt och tillsammans med Ulum Dalska och språkvetenskapare ta fram och behålla de gamla namnen på vägarna, säger de båda, samtidigt som de bestämt skrotar de nya vägnamn som kommit fram.

Både Inga-Britt och Mats protesterar också mot de ortnamn på platser på Lantmäteriets kartor som under många år varit antingen förvanskade, felaktig älvdalska eller en blandning mellan svenska och älvdalska.

En gammal sådan felaktighet är, enligt Inga-Britt Peterson, de gamla fäbodarna som i dag heter Tennäng.

"Tiennaindsjer" säger hon är det rätta namnet och första delen av namnet kommer från ån som på älvdalska heter Tiennu. Den andra delen är pluralis av aindsje som betyder slåttermark vid till exempel vattendrag.

Karlsarvet och Månsta är andra namn som enligt de två språkkämparna är så felaktiga de kan bli.

- Karlsarvets by heter egentligen Kallser och det har varken med namnet Karl eller arv att göra. Månsta heter egentligen Måmstad och det betyder en plats där man skeppade malmen (måm på älvdalska) över älven.

De fortsätter att räkna upp felaktigheter och onödiga misstag på kartorna.

- Blir det ingen ändring så försvinner många uråldriga namn på grund av rena rama okunskapen. Nu måste kommunen ta itu med detta, säger de båda bestämt.

Både föreningen Ulum Dalska och Elfdalens hembygdsförening tog upp frågan vid sina årsmöten nyligen och ska nu samarbeta för att försöka få en ändring till stånd.

- Jag skrev till Lantmäteriverket 2004 och påpekade de många felaktiga namnen på kartorna, säger Mats Elfquist. Efter 14 månader fick jag ett svar där de sa att den dag älvdalska blir ett minoritetsspråk, så ska de överväga att ändra namnen.

- Myndigheterna verkar inte förstå hur viktig denna fråga är, säger Inga-Britt Peterson.

Byggnadsnämndens ordförande Hans Jensen, svarar på kritiken:

- Byggnadsnämnden har beslutat att vägnamnen inom Älvdalens kommun ska vara på svenska, men att de får kompletteras med älvdalska namn om byarna så önskar.

- Byggnadsnämnden har i så gott som samtliga fall beslutat om namnen enligt de förslag som vi har fått in från byalagen och föreningarna som föreslagit dem. Byggnadsnämnden har inte gjort några egna översättningar av namn från älvdalska till svenska utan använt de namnförslag vi har fått in. I de fall där vi inte har beslutat enligt något förslag, beror det i de flesta fall på att vi har fått flera namnförslag på samma väg och valt ett.

- Byggnadsnämnden har dock inte meddelat förslagsställarna särskilt om besluten, utan det har skett genom kungörelse av protokollen, säger Hans Jensen.

BJÖRN REHNSTRÖM

Mer läsning

Annons