Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vägar - det som förändrat landskapet allra mest

Annons

Intresset för vägar i allmänhet och gamla vägar i synnerhet är uppenbarligen stort i Smedjebacken. Jan-Olof Montelius hade lockat så många att det blev fullsatt i Ahlbäcksalen i anslutning till biblioteket.

Han inriktade huvuddelen av sitt framträdande på att prata om de gamla vägar som finns och hur det går att hitta dem med några enkla knep.

Vägarna i Sverige har funnits sedan de första människorna kom hit. Behovet av att förflytta sig har alltid funnits och fötter, hovar och trampsteg har med tiden skapat de första vägarna. Det är dessa som kallas hålvägar, vilket oftast ser ut som ett dike i naturen.

Skälet är enligt Montelius att tyngden från de som färdades gjorde att vägen blev lägre än de omgivande terrängen och sedan gjorde rinnande vatten sitt till.

- På vissa ställen går det att se flera sådana här vägar som ligger bredvid varandra.

Den struktur av vägar som finns i landet har sett likadan ut sedan urminnes tider.

De allra första vägarna i ett område ligger som regel inte så långt från den allra senaste motorvägen.

Det kan finnas många olika vägar i samma vägkorridor, från hålväg, forväg, byväg, landsväg till en modern motorväg.

Som regel finns det ställen där de kommer mycket nära varandra och det är vid vadställen. Det kan ha börjat med ett ställe som var grundare än på andra ställen och så märktes det ut, med tiden blev det en spång och längre fram en enklare bro.

- Det är naturligtvis så att broar har byggts där det varit enklast, framhöll Montelius.

Han poängterade att det ofta finns runstenar vid sådana platser. De som först byggde eller markerade ut vadstället ville gärna berätta det för resande.

På många platser har det lagts stockar över myrar och dessa stockar kan finnas i flera lager varefter de sjunkit ner i myren.

Vid ett flertal platser runt om i landet går vägen ofta genom ett gravfält och många har reagerat på detta.

- Faktum är att vägen var där först och sedan har gravarna kommit dit efteråt, berättade Montelius.

Skälet var att de som byggde gravhögarna ville visa upp dem och efter vägen var det många som färdades.

Vägarna har oftast dragits fram där det varit lättast att färdas, men när människorna började odla marken drogs vägarna i kanten på åkermarken.

Under 1800-talet gjordes en hel del skiften av mark runt om i landet och människorna byggde nya hus ute på de nya ägorna och de gamla små byarna splittrades upp. Detta gjorde att det behövdes nya vägar och ofta byggdes dessa i gränsen mellan två markägare.

- Det blev raka vägar ute på åkrarna som plötsligt helt omotiverat svänger 90 grader och det beror naturligtvis på att de går i gränsen mellan två ägare.

Den stora förändringen när det handlar om att bygga vägar kom med de så kallade AK-vägarna. De drogs rakt fram genom naturen.

Bakgrunden var att det rådde stor arbetslöshet under 20-30-talet och vägarbete kunde sysselsätta många.

Att de drogs spikrakt fram kan förklaras med att det ofta var järnvägsprojektörer som omskolats till vägprojektörer.

- Vägarna var raka, men det var inte speciellt noga med vad som fylldes i vägkroppen, det händer att det kommer upp allt möjligt mitt i körbanan och då vet man att det är en AK-väg.

De första broarna som byggdes var i trä och så var det i Sverige fram till mitten av 1700-talet då det utgick ett påbud att broar skulle byggas i sten. De första broar som byggdes i stål var i slutet på 1800-talet och på 1930-talet blev betong det dominerande byggnadsmaterialet.

Montelius noterade en liten anekdot när det gäller broar och det är att Öresundsbron inte är den första bron mellan Sverige och Danmark.

- När stora delar av södra Sverige tillhörde Danmark gick gränsen vid Brömsebro.

Under sitt föredrag kom Montelius även in på de vägar som finns i Barkenbygden och det finns inritat vägar på den första kartan över området som är från 1654.

Den pilgrimsväg som ska invigas till hösten finns dock inte belagd på annat sätt än att det finns platser och kyrkor som har anknytning till Sankt Olof, som är det helgon alla vandrade till i Nidaros kyrka.

SVEN THOMSEN

Mer läsning

Annons