Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad vilja socialdemokraterna?

Annons

Vid ett sådant här seminarium förekommer ju nästan aldrig några direkta diskussioner. Däremot la många prominenta socialdemokrater fram intressanta och välgrundade åsikter. Jag noterade ganska många utsagor för att kunna sätta in dem i en realpolitisk verklighet. Tyvärr blev flertalet inlägg en recension av allt det goda som uppnåtts och av alla tillkortakommanden.

På väg till seminariet läste jag gratistidningar och fastnade för en artikel, som handlade om kandidaterna till partiledarposten. Namnen som nämndes, var inte intressanta vid detta seminarium. Däremot två begrepp, förnyare och traditionalister, som ofta tas upp för och emot olika kandidater. Jag har aldrig sett dessa begrepp förtydligas, förklaras eller förkastas som begrepp i den interna diskussionen. Därför är jag själv väldigt skeptisk till användningen av dessa betyg för kompetens och ideologi.

När seminarietiden började rinna ut fick jag ordet och bad panelen tolka de två begreppen. Jag vände mig då främst till Mona Sahlin och Pär Nuder, de två som representerade partiets ledning. Jag refererade särskilt till Pärs återblick på allt som hänt under de 17 år, som gått sedan partiets 100-årsjubileum.

Mona Sahlin var den som gick i svaromål med att allt tal om förnyare och traditionalister var trams. Punkt, slut. En något mer ödmjuk inställning skulle ha varit att inte acceptera begreppens beteckning men peka på att i ett parti med högt i tak och många medlemmar finns det olika idéer, hur problem ska lösas. Jag blev besviken på hennes framtoning.

Låt oss se på något av det som under de 17 åren retat upp många partiarbetare:

Skattereformen med de dynamiska effekterna, där borgarna var pådrivande.

Avregleringarna som följde på varandra under flera år. Det berörde sådant som människor upplevde som tryggt och gemensam egendom.

Maxtaxan som inte ens höginkomsttagare hade bett om.

Pensionsreformen som gör tryggheten efter arbetslivet till ett spel på börsen. Också där var borgarna pådrivande.

Borttagande av arvs - och gåvoskatten.

Ifrågasättande av fastighets- och förmögenhetsskatten.

Som jag ser det är det inget av det ovanstående som gynnar de sämst ställda. Vem följer i dag den gamla devisen om att betala efter förmåga och ta ut efter behov? Är det en förnyare eller traditionalist som kommer att fortsätta den marknadsinriktade kursen? Vem försöker återskapa det starka samhället, som underlättar rättvisa, solidaritet och jämlikhet?

Frågorna är direkt kopplade till rubriken.

ALF HJERTSTRÖMVAR EN AV DE LEDANDE SOCIALDEMOKRATERNAI LUDVIKA KOMMUN PÅ 80- OCH 90-TALEN.NUMERA ÄR HAN MEDLEM I SALEMS ARBETAREKOMMUN.

Mer läsning

Annons