Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad är det vi kvinnor är så rädda för?

Annons

Jag är en kvinna som anser att jag har rätt till en lön som går att leva på.

En kvinna som har rätt att kräva en heltid efter många års halvtid.

En kvinna som har rätt till människovärde.

En kvinna som har rätt att få ha åsikter.

En kvinna som är solidarisk.

En kvinna och jag fick ett låglönejobb

En kvinna som har arbetstider 06.00-22.00.

Vi kvinnor nöjer oss med det lilla, på våra arbetsplatser vill företagen inte kontraktera oss på heltid. Men kommer en man in på vår arbetsplats, då blir han automatisk heltidare. För annars tar han inte jobbet.

Vi kvinnor kräver rätt till ett heltidsarbete, vi kräver också en lön som går att försörja sig på. Men många är rädda om sitt jobb, vågar inte ställa upp och visa solidaritet.

Varför tiger vi kvinnor när chefer kör över oss? Varför tiger vi när vår arbetsrätt försämras? Varför tiger vi när OB-tillägg minskar och cheferna plockar bort livsviktiga timmar?

Man muttrar lite i korridorerna, men vågar inte säja sin åsikt. Är det okej att vi ska skrapa smulorna från golvet, och nöja oss med det?

Är det bra att cheferna använder oss låglönekvinnor som marionetter, som dansar efter deras handrörelser?

Personalpolitiken för kvinnor inom Handels ger oss inget som helst människovärde. Vi ska bara tjäna pengar åt företaget. Inget ska vi få igen. Vi kvinnor ska bara vara tacksamma.

Vad är det vi är rädda för? Är vi rädda för att stå eniga och kräva en förbättring av vår arbetssituation? Eller struntar vi bara i att lönen försämras så vi får söka socialbidrag?

Blir vi rädda när cheferna hotar oss?

Inte blir väl vi rädda för det, vi blir väl förbannade, eller hur? Visst slår vi näven i bordet och säjer: Nu får det vara nog!

Nog är det vi som är stolta, visst är det vi som ställer upp för varandra. Visst har vi som jobbar hårt och servar kunder 12 timmar om dygnet ett värde. Vi ställer också krav på en human arbetssituation.

Arbetsmiljön bryr vi kvinnor oss också om, vi vill inte ha denna negativa stress runt oss. Vi blir sjuka av den.

Det är dags nu kvinnor, att ställa upp på varandra. Ensam har aldrig varit stark, tillsammans kan vi skapa en dräglig arbetssituation.

Vi är kvinnor och vi ska kunna försörja våra familjer, vi är kvinnor och vi vill känna oss stolta, vi är kvinnor och vi har fått nog!

HANDELSANSTÄLLD HALVTIDARE

Mer läsning

Annons