Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad är det som händer?

Annons

Under de senaste ett och ett halvt åren har Anita jobbat på flera av kommunens äldreboenden. Eftersom hon inte vill peka ut några särskilda boenden vill hon inte framträda med sitt riktiga namn.

Hon tycker att personalen får ta för mycket av de klagomål som egentligen borde riktas mot de högst ansvariga.

I sitt jobb som sjuksköterska har hon kommit i kontakt med pensionärer som vanvårdas, vårdbiträden som går på knäna - och administrativa chefer som inte inser sambandet.

Inför sommaren kallade hon och de andra sjuksköterskorna in omsorgschefen Tommy Qvarfordth till ett möte.

Man såg ett stigande antal pensionärer med liggsår och flera som visade symtom på att vara undernärda. Personalen mäktade inte med pressen.

- Han sade att om undersköterskorna som jobbar som vårdbiträden var lika professionella som vi så skulle de inte gå hemma och vara sjukskrivna, säger Anita.

Hon uppmanades av Tommy Qvarfordth att hålla tyst om missförhållandena för att inte uppröra anhöriga. Han bad henne också att inte tala med pressen, eftersom det vore "oprofessionellt".

När hon undrade hur hon skulle klara av den pressade arbetssituationen som joursjuksköterska, fick hon rådet att stänga av telefonen på eftermiddagarna, så att hon kunde hinna med de schemalagda arbetsuppgifterna.

- Det var droppen. Han menade att om jag inte hört larmsamtalen på jourtelefonen så kunde jag inte lastas om någon for illa, säger Anita.

Till tidningen säger Tommy Qvarfordth att han inte hört talas om några fall av vanvård, förutom det fall på Smedjan som uppmärksammades i gårdagens Falu Kuriren.

Tommy Qvarfordth anser inte att vårdens kvalitet är beroende av hur stor personalstyrkan är. I stället handlar det om att göra rätt prioriteringar, och i första hand är det behoven för ren överlevnad som ska tillgodoses, menar han.

- Tidigare har vi kunnat göra lite utöver det vanliga för att ge människor en god omvårdnad, men de sista fem åren har inte det ekonomiska läget gett oss den möjligheten. I dag finns en ökad risk för att vi måste tulla på kvalitetsnivåer även för de grundläggande behoven.

Är det acceptabelt?

- Som tjänsteman och anställd har jag ingen åsikt om det. Jag försöker göra det bästa jag kan av det vi har, säger Tommy Qvarfordth.

Anita, däremot, är mycket kritisk till kommunens äldreomsorg. Hon har sett allt för många exempel på hur de äldres behov inte tillgodoses, på grund av tidsbrist, stress och ibland bristande utbildning.

Många vikarier har till exempel fått lära sig att fylla i avföringslistor. Vad man däremot missat är att informera om varför dessa är viktiga.

- När någon inte har haft avföring på två veckor kan det innebära livsfara. Men många vikarier vet inte när de ska kontakta mig. De har lärt sig att fylla i listor, men inte att tolka uppgifterna, säger Anita.

- Men jag vill understryka att det inte är deras fel. Ibland får de bara två dagars introduktion.

I två fall har Anita kontaktats då man sett symtom på undernäring hos boende. Svullna fötter och sår i munnen har vittnat om att den äldre inte ätit och druckit tillräckligt.

Hon tror dock att det finns flera äldre som ligger i riskzonen för undernäring, men ännu inte visat några symtom.

- Många äter inte om de blir stressade eller lämnade ensamma, men i dag har man har inte tid att sitta kvar hos dem. Man langar in en bricka med mat, har bråttom iväg till nästa och ser att maten är orörd när man tillbaka. Då konstaterar man att "jaha, du var inte hungrig i dag".

Under sommaren har många vikarier inte haft delegation att ge insulin till de många diabetiker som bor på servicehusen. I stället har det varit sjuksköterskan som får åka och ge insulin i samband med maten.

- En gång gav jag en dam insulin klockan 17. Två timmar senare lyckades hon, trots att hon är nästan blind, ta sig ner och tala om att hon fortfarande inte fått någon mat. Det var tur i oturen att hon inte skötte sin diabetes så bra och hade småätit innan. Annars hade hon kunnat hamna i koma, säger Anita.

Hon har flera exempel på hur stressen gjort att man missat saker.

Dementa har hittats fullt påklädda på morgonen, eftersom man glömde att lägga dem natten innan. De äldre som man måste lirka med för att få upp på morgonen har flera gånger fått förbli liggande.

Varje individ får ta en viss tid. Men det krävs bara att den personen behöver byta blöja på fel tid för att planeringen ska gå i kras.

Personalen får dra det tunga lasset och Anita har sett hur sommarjobbare har sagt upp sig i frustration.

Ordinarie personal som kommit tillbaka efter semestern har bara orkat med två dagar innan de sjukskrivit sig.

- Vi ser allihop att det inte är bra. Men när man talar om det för de ansvariga så slänger de tillbaka skulden. De säger att det inte är deras bild av hur det ser ut i kommunen, och undrar varför det har blivit så just på det stället.

Själv har Anita mått dåligt av situationen och fått svårt att sova.

- Jag kan inte vara där och se det längre, för då blir jag sjuk själv. Egentligen borde jag vara kvar och kräva förbättringar, men jag orkar inte längre.

Säg din mening om äldrevården i Falun!

Tyck till på Daladebatt >>

KARIN WALLÉN

Mer läsning

Annons