Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utdömda Ingrid kom igen

Annons

59-åriga Ingrid Kjelbye lider av osteoporos (benskörhet). Förra året hade hon blivit så dålig att hon måste in på servicehuset Bryggaren. I väntan på plats låg hon på Lundens korttidsboende. Där gjordes en utredning av arbetsterapeut vad hon behövde för att klara sig på Bryggaren.

Ingrid ville ha en höj- och sänkbar säng men nekades av terapeuten som ansåg att hon ingen behövde.

Efter den bedömningen hamnade Ingrid i en extra hög säng i Bryggaren. I intyget skriver dessutom terapeuten att vid problem kunde sängen höjas med klossar. Detta gör att Ingrid undrar om terapeuten egentligen visste vad hon sysslade med.

Knyckarna att ta sig ner från den tio centimeter för höga sängen blev för mycket för det bräckliga skelettet och efter två månader föll hon och fick ett brott på benet.

Tillbaka på Bryggaren blev hon nu fjättrad i sin säng i tre månader med blöjor. Hon kunde inte börja träna för att komma tillbaka då hon inte nådde golvet. Hon nekades också till att såga av benen på den kommunala sängen.

Trots detta ansåg inte heller Bryggarens arbetsterapeut att Ingrid var medicinskt berättigad till en höj- och sänkbar säng. En läkare som besökte henne dömde dessutom ut henne i en remiss till reumatologen.

Där står "Min bedömning är att det inte går att mobilisera henne (läs få på fötter igen) så den ambitionen får vi ge upp".

- Hur kunde han veta det. Jag har tidigare haft de här problemen och lyckats ta mig på fötter igen men det förutsatte att jag hade markkontakt, säger Ingrid.

Ingrids allt desperatare böner om en ny säng klingade ohörda. Bryggarens enhetschef fortsatte att peka på terapeuternas intyg. I ett brev till Ingrid uppgav hon att enda skälet till att byta till höj- och sänkbar säng vore om personalen behövde den arbetsmässigt för att kunna vårda henne. Och det gjorde den inte.

När tidningen uppmärksammade Ingrids problem blev det fart och samma dag beordrade äldreomsorgschefen Rose-Marie Ring att sängen Ingrid ville ha skulle inköpas av humanitära skäl.

Sedan blev det också fart på Ingrid. Redan efter ett par veckors träning tog hon sig själv från sängen till rullstolen och ut på toaletten och nu gör hon det varje dag utan hjälp.

Den femte juni var hon för första gången i år ute i rullstol med ett vårdbiträde.

- Det var en otrolig upplevelse. Jag kände att jag var tillbaka till livet, säger hon.

Tre dagar senare beställde hon färdtjänst och åkte ensam till Coop Forum där hon rullade runt ett par timmar och handlade och fikade.

- Jag ville testa mig och det var otroligt att se att jag klarade det och kunde få en del av min självständighet tillbaka.

Sedan dess har hon gjort flera utflykter och i går var hon ute och njöt igen tillsammans med tidningens utsända. Där i grönskan satt den utdömda kvinnan som ingen vare sig trott på eller lyssnat på trots att hon är expert på sin sjukdom och vet vad hon behöver.

- Läkaren skrev att jag inte kunde mobiliseras men vad är det här om inte mobilisering. Varför ser ingen till helheten och tar ansvar för den. Sunda förnuftet och medmänsklighet borde räcka. Men istället har de förlitat sig på felaktiga intyg och inte velat göra en ny prövning själva, säger Ingrid.

Hon är glad för att ha kommit så långt som hon har. Men den långa tiden hon tvingades ligga i sängen utan rätt träning har troligen förstört det ena benet som hon har svårt att räta ut och stödja på.

- Jag undrar om det någonsin kommer att bli så bra att jag kan gå med kryckor igen som tidigare, säger Ingrid.

KATARINA RUDBECK

Mer läsning

Annons