Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utbildningen riskerarta ett steg tillbaka

Annons

Återinförande av stadieinriktad lärarutbildning. Det minskar starkt bredden och flexibiliteten i lärarkompetensen.

- Stopp för gymnasiereformen. Kravet på kärnämneskunskaper minskar. Det leder till utebliven rätt att söka till högskolan för de som har gått ett yrkesinriktat program. Elever som inte läst in högskolekompetensen direkt i gymnasiet har svårare att återuppta studierna senare i livet.

- Rejäl neddragning av statsbidraget till vuxenutbildning. En tredjedel av statsbidraget, det vill säga 600 miljoner kronor, försvinner. En smalare och bantad vuxenutbildning försvagar kraften och uthålligheten i tanken på det livslånga lärandet.

- Stopp för utbyggnad av högskolan. Det påstås att det ska satsas på "kvalitet" istället för "kvantitet". Arbetslivserfarenhetens betydelse vid ansökningar till högskolan tonas ned. Det som nu sker är ett brott mot linjen att högskolan ska utvecklas i hela landet.

- Bestraffningar och nationella prov redan i årskurs tre ges ett brett utrymme i framtidsdiskussionen. Samtal, vägledning och ordentliga uppföljningar är det som i modern tid varit vägledande för att hjälpa elever som inte hänger med. Bygg vidare på det istället för att gå tillbaka till gamla tiders idéer.

Framtidens samhälle kräver välutbildade människor i alla verksamheter. Utbildningarna i den svenska skolan måste vara på en hög nivå över hela linjen. Att sänka kunskapskraven på exempelvis de yrkesinriktade programmen är att gå baklänges in i framtiden. Men det är också att del värdera olika gymnasielinjer i förhållande till varandra, dels skapa skillnader som i förlängningen får effekt på både löner, status och förhållandena i arbetslivet.

Mycket av det som nu presenteras är hämtat från gamla tider. I vissa högerkretsar har utbyggnaden av högskolan och universiteten alltid "hotat kvaliteten". Nu börjar man i praktisk politik vandringen tillbaka mot en mer elitinriktad högskole- och universitetsutbildning. Genom att tona ned arbetslivserfarenhetens betydelse och använda den mycket förenklade argumentationen "kvalitet" mot "kvantitet" så är prioriteringen gjord. Om problemet formuleras på det sättet så är grunden lagd för att rulla upp mycket av dagens profil på bland annat de regionala högskolorna.

En lärarutbildning som blir skiktad i nivåer är också ett rejält steg tillbaka. Istället för att göra den snävare och tunnare borde kravbilden istället öka.

Samhällsutvecklingen går fort, kraven på flexibilitet ökar och de framtida lärarna måste ordentligt rustas för sin uppgift.

Tyvärr är det en skiktningens och klyftornas skola som tonar fram ur högeralliansens förslag. En mer skiktad skola får också genomslag i form av mer hierarkiska strukturer i framtidens arbetsliv. Så skapas också starkare klasskillnader i framtiden.

Högern motiverar sin politik med argument som att endast 90 procent av eleverna i grundskolan klarar godkända betyg. För det första är det resultatet en bra plattform att stå på. För det andra så måste kraften då riktas mot att klara de resterande tio procenten av eleverna. Och då handlar det i regel om individuella insatser som inget riksdagsbeslut i världen betyder särskilt mycket för.

Att klara dessa elevers situation kräver inget systemskifte i skolan. Som högern nu skisserat framtidens skolpolitik så förs vi årtionden tillbaka i tiden. En sådan utveckling försämrar istället ytterligare dessa elevers chanser både i skolan och i det framtida livet.

PETER HULTQVIST, (S)ÄR RIKSDAGSLEDAMOT OCH LEDAMOTI UTBILDNINGSUTSKOTTET

Mer läsning

Annons