Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utbildning - en viktig exportvara

Annons

Vi själva har även tidigare trott att vi faktiskt är en tillgång, men nu säger även andra det. Vi producerar kunskap som är en mycket viktig grundbult i den globala ekonomin vi lever i i dag. Det har inte känts så under det senaste decenniet med alla nedskärningar till förmån för andra verksamheter och insatser. Nu talar nationalekonomer i termer av behovet av minskade klasstorlekar för att få en konkurrensstark ungdomsskola.

Det socialdemokratiska partiet formulerade målet rätten till god kunskap och utbildning till alla redan under 1940- talet. Högskolan kom med sin stora utbyggnad under 1960-talet. Under närmare fyra decennier har vi skördat frukterna av den breda utbildningen vårt land satsade på från 1950-talet.

Det vi ser i dag är att andra länder har tagit efter och kommit ikapp och även redan passerat oss. Vad kan vi göra åt det här?

Stora delar av vårt land har begränsat med resurser. Det finns några starka tillväxtområden där allt tycks centreras, även utbildning. Det är tydligen tidens tecken, att centralisera och där flödar ekonomin.

I Dalarnas län som är en avfolkningsbygd, ser vi hur delar av ekonomin backar på punkt efter punkt. Det är likadant med utbildningen.

Under de senaste tolv åren har jag varit med om nedskärningar av undervisningsresurser per elev. Samtidigt har vi sedan tio år tillbaks skärpt kraven på elevernas kunskaper för att bli godkända. Det i sig är bra, men ekvationen går inte ihop. Vi får fler ungdomar som inte klarar kraven. Skolledare och lärarpersonal som ser överkraven i att få ihop ekvationen går in i väggen eller lämnar yrket och utbildningen.

Vårt land satsar fortfarande mycket på utbildning per invånare. Det vi sett av neddragningar på ungdomsskolan har förts över till vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildningar. Jag anser att vi sedan flera år tillbaka nått gränsen för utarmningen av ungdomsskolan.

De resurser som "Wernerssonpengarna" ger är inte tillräckliga för att lappa de hål som gröpts. De stora ungdomskullarna födda under 1980 och 1990-talen måste vi utbilda till generationer med rik kunskap för att ge vårt land en nystart.

Vi har olika vägar att gå för att öka utbildningskvalitén. Den ena är att satsa mer av våra offentliga resurser på utbildning. Alla partier är överens om att skattetrycket inte kan ökas, snarare behöver det sänkas. Då gäller det att föra över resurser från andra offentliga uppdrag till utbildning, samtidigt som den görs mer effektiv.

Efter många års verksamhet i ungdomsskolan vet jag att det är mer ekonomiskt effektivt att bedriva utbildning i medelstora enheter. De små enheterna är bra för dem som får del av dem, men för ett samhälle i stort är det slöseri med resurser. Det kostar mer per elev att bedriva små enheter.

Vill vi satsa totalt mer på utbildning där samtliga elever får del av resurstillskottet, ska vi satsa på medelstora skolor med elevunderlag på över 200 elever. I de enheterna kan man samverka och samutnyttja lokaler, service och lärarkompetens med olika specialkunskaper. Det ger då möjlighet att minska klasstorlekar för de större elevgrupperna.

Ska det skapas ökat utrymme för utbildningen måste vi totalt se över hur resurserna satsas. Det krävs ett annat förhållande till utbildning. Utbildning är investeringar som lönar sig. Det krävs också en annan syn på dem som verkar i utbildning från alla i samhället. Utbildning måste bli den högst prioriterade frågan på dagordningen om vi åter ska bli en toppnation i kunskap internationellt. Den gamla visdomen att man skördar av det man sår gäller i högsta grad utbildning.

Bo Floresjö

Bo Floresjö är rektor i Säter och har verkat som skolledare i grundskolan de senaste 20 åren.

Mer läsning

Annons