Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utarmning, inte utveckling

Annons

Personalomsättnigen på socialförvaltningen i Borlänge kommun är mycket stor och har varit det under många år. Det med chefers goda minne som öppet uttalat att det är bra att folk slutar och att nya kommer istället. De verkar tro att det handlar om utveckling av verksamheten när vi ser att det istället utarmar verksamheten. Det är vår be-stämda uppfattning att komp-etens, erfarenhet och kontinuitet är en förutsättning för att verk- samheten ska utvecklas och garantera klienterna rättssäkerhet.

Det tar lång tid och krävs mycket arbete för att få en per-sonalgrupp att fungera tillsammans, där man tar tillvara på varje individs specifika komp-etens och förutsättning.

Som personal på socialförvaltningen i Borlänge kände vi oss utbytbara och inte viktiga för arbetet, politiker och chefer. Det spelade ingen roll vem som satt på stolen bara att det var någon.

Oftast stämmer inte ord och handling överens från chefers sida. Det finns ett slags behov av likriktning av personalen som hämmar utvecklingen såväl i organisationen som hos den enskilde anställda.

Det finns tendenser till utstötning för den som inte ställer in sig i ledet, till den konsensus som ska råda.

Konsekvenserna blir en avsaknad av berikande och fantasifulla diskussioner. Vi saknade skaparglädje i arbetet eftersom det inte fanns utrymme och tillåtelse för det. Vi är oer-hört förvånade att man inte ser att mångfald berikar och utvecklar verksamheten på ett mycket positivt sätt.

Ofta fick man höra att mångfald var viktig men det stämde inte med verkligheten och den anda som rådde, och råder, där.

Frågan är om cheferna inte är tillräckligt kompetenta och att det medför osäkerhet som i sin tur leder till manipulation och maktutövande eller om cheferna själva är utsatta för detta och gör som andan i huset visar att man "ska göra".

Det var kontroll som rådde. Att ansvar och förtroende gör att ansvarstagandet växer har man tydligen inte förstått i Borlänge.

Numera arbetar vi på olika arbetsplatser och har sett skillnaderna tydligt. Vi arbetar tillsammans med, inte under, chefer som litar på oss och låter oss ta ansvar och växa som medarbetare och människor.

Vi känner att de är rädda om vår kompetens och erfarenhet och inte rädda för oss och vår kompetens, som det kändes i Borlänge ibland.

De anstränger sig för att vi ska ha det bra på våra respektive arbetsplatser. Det är dock inte frågan om att det är den per-fekta arbetsplatsen men vi tas på allvar, det är mycket högt i tak och olika åsikter stöts och blöts i fikarum och på kontoren och alla känner vi att våra olika och ibland avvikande åsikter respekteras och tas på allvar.

Våra åsikter om arbetets upp-lägg, personalpolitik, kursutbud och så vidare diskuteras och ingen känner sig avvisad på grund av att man inte har samma uppfattning som chefen eller politiker. Tvärtom så blir vi respekterade och uppfattade som kunniga och kreativa.

Personalens engagemang på jobbet och för jobbet uppskattas och uppmuntras verkligen. Eget ansvar och tillit till personalen genomsyrar arbetsplatserna. Politiker, chefer och tjänstemän strävar på tillsammans i vår dagliga gärning.

Det är synd är att man inte kan få uppleva detta på socialförvaltningen i Borlänge kommun och slippa sitta och resa många mil i veckan.

Vi förstår att denna upplevelse kommer att bortförklaras på diverse sätt, det är Borlänge-sättet.

Vi har även genom kontakt med andra som slutat där förstått att fler delar våra uppfattningar. De som arbetar där nu vågar inte säga något negativt om arbetsplatsen. Det utrymmet finns inte.

Har ni tänkt på vilken bild vi ger av Borlänge kommun som arbetsplats?

Borlänge kommun skulle kunna se oss som ambassadörer som sprider goda omdömen om personalpolitiken och ledningen. Tyvärr finns inte dessa förutsättningarna.

Finns det något hopp om förändring någonsin inom Borlänge kommun? Dessvärre har vi inga stora förhoppningar på förändringar då vi ser tend-enserna till detta synsätt inom hela kommunens verksamhetsfält.

Så länge denna "anda" råder på socialförvaltningen är det verkligen värt att resa till andra kommuner för att arbeta.

Stefan Carlehäll, Mats Rudert, Tarja Sandström, Monica Öster

Mer läsning

Annons