Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utan regler - ingen demokrati

Annons

Frukostkaffet blandas med ett leende när jag läser Nicklas W Bjurmans insändare om Seborskolans konstiga regler i tisdagens BT.

När han dundrar på om farfars veta-hut-nostalgiska agavariant med ickekonstruktiva låsta positioner och förfasar sig över förbud och subjektiva onyttiga nyckfulla regler, och tillägger vegetarisk mat som exempel, då börjar man ju undra över lärarutbildningens kvalitetskrav på sina adepter.

När Nicklas W Bjurman ska beträda den vingliga karriärstege som lärarkallet innebär kommer definitivt den långa väg, som han påstår, skolan kommit sedan 1970-talet att abrupt ändas.

För ärligt talat, gott folk, vem vill sitta i ett flygplan på väg över Atlanten, med en pilot, undervisad av Nicklas W Bjurman, som letar i en flygplansmanual efter tips om hur man hittar till Santiago och landar där. För detaljkunskap behöver man inte och dessutom är uppenbarligen regler rena löjan.

Öppen dialog om eget initiativtagande, respekt för människor, ifrågasättande och gärna då på något kul språk räcker nog inte när man vinglar fram där uppe i det blå.

Land ska med lag byggas hette det ju på farfars tid. Ja, även innan. Och med lagar byggdes landet, och utan dem kan vi inte bygga vidare på friheten, på demokratin, på initiativförmågan, på dialogen, på respekten.

Det är först när man kan spelreglerna som man kan delta i spelet, fullt ut. Och spelreglerna i ett samhälle ska skolan lära ut tillsammans med föräldrar och andra vuxna.

Jag inbjuder dig, Nicklas W Bjurman, till en kontroll av källfakta genom att ta kontakt med mig personligen för att få lite information.

Jag kan lova dig att du, direkt från källan, kommer att få en något annorlunda bild av friskolan än den tidningen gav. Om nu kritisk granskning av källmaterial ingår i din utbildning.

OVE RASKOPPREKTOR SEBORSKOLAN

Mer läsning

Annons