Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Ut i köket men "in i rummet "

Annons

Fråga 1: Varför går man "ut i köket" men "in i rummet"? Kan det ha med det gamla bondesamhället att göra. Då hade man ofta en gård där varje hus hade en egen funktion (till exempel bostad, kök, stall och så vidare).

Svar: Enligt min språkkänsla kan jag tänka mig både "ut i köket" och "in i köket", men bara "in i rummet", inte "ut i rummet". Däremot är det anmärkningsvärt att vi säger "gå ut i köket", så jag tror att Jan-Erik slagit huvudet på spiken! Det är mycket möjligt att uttrycken har sitt ursprung i boendestrukturen i bondesamhället, men jag måste medge att jag i det här fallet inte alls är säker.

Det kan också vara intressant att nämna att ordet "kök" är inlånat från lågtyska, där det hette "köke". Detta "köke" kommer i sin tur från medeltidslatinets "cucina", jämför italienska "cucina", spanska "cocina" och franska "cuisine". Tidigaste belägget i svenska är från 1538. Tänk att "kök" och "cuisine" har samma ursprung! Vad hette det då tidigare? I Upplandslagen och Yngre Västmannalagen heter det "stecara hus", det vill säga "stekarehus", eller bättre översatt "kök"!

Fråga 2: Hej, klok och nyanserad språkspalt. När det gäller engelsklärare, som ju naturligtvis är korrekt, så kan det ligga en språklig tvekan bakom det felaktiga bruket. Är det en engelsk eller tysk lärare, eller?

Svar: Tack för den positiva kritiken! Förhoppningsvis kan jag fortsätta ge kloka och nyanserade svar, men det går inte att vila på lagrarna. Till svaret: Naturligtvis är detta en del av problematiken. Det blir särskilt tydligt om man kombinerar med särskrivning: en "engelsk lärare" är ju inte detsamma som en "engelsklärare"! För att slippa denna svårighet kanske man bildar "engelskalärare", men hur ska man då skilja detta nya uttryck från "engelska lärare" om man är osäker?

Frågan belyser det faktum att ett problem ofta har flera infallsvinklar, och de olika faktorerna kan samverka så att ett ändrat språkbruk förstärks.

Fråga 3: Varför säger man, att man ska ha främmande, när man inviterat till middag eller dylikt. Själv bjuder jag mina gäster.

Svar: I det här sammanhanget fungerar främmande som ett kollektivt substantiv, och betyder "gäst" eller "gäster", till exempel "Vi har främmande", som kan betyda att man har en eller flera gäster. Det som kan störa är att adjektivet främmande har flera betydelser, som "ny och obekant" (prata inte med främmande män), "utländsk" (från främmande land) och "som tar avstånd från" (Bush är inte främmande för att sätta in trupper mot Irak). Substantivet främmande är en substantivering av adjektivet främmande, men har fått en speciell betydelse. Det är vanligast att ett ord utvecklar en mer specifik betydelse från en mer allmän betydelse.

Adjektivet främmande är i sin tur ursprungligen inlånat från lågtyska vremede "främmande", och hette äldst främadhe, men ombildades till främmandhe, då det ju finns en mängd ord som slutar på -ande.

Avslutningsvis vill jag påstå att gäster låter bättre än främmande, vilket jag tror beror just på att betydelsen av adjektivet främmande markerar avstånd (obekant, utländsk).

Mer läsning

Annons