Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

USA:s egna intressen är alltid i första rummet

Annons


Problemet är att Fagerbergs bild av situationen tenderar till att skapa en allt för svart-vit polarisering av konflikten, där USA utmålas som den heroiska nation vars kall blivit att frigöra det irakiska folket.

Konfliktens karaktär är dock betydligt mer komplex än så och kräver en betydligt mer djuplodande analys.

Det finns goda skäl, både historiska och samtida, att inta en kritisk hållning gentemot de av USA anförda anledningarna för ett krig. Det är sant att USA genom historien har stridit för goda syften, såsom mot Nazityskland och Iraks invasion av Kuwait. Det är dock naivt att anta att dessa militära insatser skett av ren välvilja.

I Kuwaitkriget tjänade oljan som intresse och i andra världskriget var Pearl Harbour den utlösande orsaken till att USA gick med i kriget.

Om dessa aktioner kan betecknas som positiva, blir bilden betydligt mer mörk om man tar sig tid att titta närmare på USA:s övriga utrikespolitik, där humanitära värden och respekt för mänskliga rättigheter knappast stått högt på dagordningen.

Två exempel är USA:s utnämnande av Augusto Pinochet som president i Chile och Vietnamkriget, som resulterat i otaliga brott mot mänskliga rättigheter.

Respekten för den nationella suveräniteten och olika folks rättigheter har varit obefintlig, och till följd av detta har miljoner människor dödats.

Israel är också ett land som brister i respekten för de mänskliga rättigheterna, men trots det kan Ariel Sharon och hans regering räkna med USA:s okritiska och reservationslösa stöd.

Vid en närmare titt på de historiska förehavanden som USA haft i Irak, blir Bertil Fagerbergs argument om möjligt ännu mer irrelevanta och naiva.

Bathpartiet, som Saddam Hussein representerar, kom till makten med hjälp av USA. Under Irak-Iran-kriget stöddes Irak av USA med både vapen och pengar i kampen mot de religiösa ledarna i Iran.

Det är heller inte helt irrelevant i sammanhanget att Irak blev försett med mjältbrandsbakterier av USA.

Irak tjänade då USA:s intressen och det rönte ingen upprördhet i Washington, samtidigt som man var mycket väl medveten om brotten mot mänskliga rättigheter. Det fanns ingen som då talade om en militär intervention.

Kontentan av det hela blir att USA:s legitimitet att som trovärdig aktör lösa Irakproblematiken blir helt urholkad på grund av landets historiska inblandning i området, men även generellt beträffande USA:s utrikespolitik. Att utropa USA som demokratins ständiga försvarare och goda fe är därför en stor lögn.

Men det har visserligen alltid funnits intellektuella som stöttat imperialistiska staters övergrepp på andra länder.

Problematiken i Irak kvarstår dock, och personligen är jag inte helt emot en intervention, det kan komma att behövas som sista utväg. Men överlåt då detta åt FN och låt oss slippa den imaginära amerikanska välviljan!

KRISTOFFER STRÖMGREN

Mer läsning

Annons