Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Upptäcker mer på andra...

Annons

Åren går och man ser mer på andra än sig själv...att folk mognat, fått en tankerynka mellan ögonen, några bullar runt midjan, lite mage eller grått hårsvall...

Det egna blir lätt förträngt... Då och då studsar man till vid speglar, där dagsljuset omilt berättar hur det är ställt...

Men hjälp - är det där jag!?

Varför ser man inte ut som man känner sig?

Är vi flera, kanske rent av många tusenden som inte sett eller upptäckt att vi passerat mittåldern och lite till.

Är det möjligen så att nästan alla, lite till mans och kvinns ovetande, går omkring och blir förvånade när de plockar upp "legget" och läser siffrorna.

Det känns lite snett...ändå ganska skönt att obekymrat släpa på en massa årsringar.

Vissa morgnar känner jag mig som hundra år, vissa kvällar barnsligt nog som femton och i "mittemellan-livet" någonstans kring fyrtio-femtio, sällan i biologisk aktuell ålder.

- Vi spelar och sjunger för de gamla, de blir så glada, sa sångarparet, som förmodligen befann sig i samma ålder som den publik de underhöll.

Det hördes riktigt rart...de kände sig unga och musikaliskt vitala.

Väninnans drygt 80-årige far skulle kryssa på Ålandsbåt, men dessförinnan köpa ny kavaj.

Dotter följde med som smakråd till herrbeklädnadsbutik. Pappa provade, förkastade och tyckte till.

- Den är väl snygg? Klär dig, sa dottern när pappa provade, ett för henne bra kavajval.

- Snälla nån, tycker du verkligen det? Den här är alldeles för "gubbig"! Ser du inte? undrade mer än åttioårig far, med dotter väckt till insikt över sin pappas ålderstyckande. Han kände sig varken gammal eller "gubbig".

Se på Alice Timander, still going strong, den kvinnan skramlar aldrig med födelseår.

Hon tar fortfarande för sig av livet, går i nätstrumpor, har ett seriöst yrkesliv bakom sig, har teaterapat sig på allsköns premiärer, skrattat sig glad, för att glömma sorger och livselände. Och på ålderns höst blivit filmstjärna i filmatiserad egenstory...

De där kvinnorna som vågat och vågar. Gunilla Pontén, Alice Timander, Kerstin Thorvall och några till har på något sätt, förpassat sig till en åldersfri generation. Visa retar sig, andra förfasar sig och några fnissar förtjust.

Kerstin Thorvall har sagt att hon inte tycker sig passa in i "etablerade generationer". Antingen har hon kläckt ur sig något opassande, eller i mogen ålder berättat hur hon dansat barfota i Afrika.

Passa in eller inte, det händer lite här och var att någon känner sig malplacerad.

Ta bara inbjudan till en klassfest med skolkamrater som skingrats för flera år sedan.

Mogna flickor ställde sig i ett hörn. Grånade killar i ett annat. Det bjöds till bords och alla studerade alla. Gunnar, den blyga skolgossen, slog fortfarande ned blicken.

Gun Britt, klassens stökiga tjej hade fått sju barn och nyss avslutat sitt fjärde äktenskap.

Kerstin, frökens favorit och prydliga flicka, var fortfarande lika prydlig. Hon kom till klassträff i folkdräkt och brydde sig inte så mycket om oss andra...forna klasskompisar, som lite till mans och kvinns viskade, att han och hon verkligen förändrats.

Så det kan bli bland övermogna...

GITTAN KNIFSTRÖM NORDEN

Mer läsning

Annons