Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uppmanades att begå självmord - för familjehederns skull

/

Annons

Anna heter egentligen något annat. Hon är en späd 20-åring som tvingats klippa banden med sin familj. Hon har jobb och egen lägenhet, sitter i sängen och berättar, ursäktar sig för soffan som är beställd, men aldrig kommer.

Anna har kämpat med mycket under sin uppväxt. Hennes pappa kom från Turkiet och föräldrarna skilde sig när hon var liten.

- Men jag fick alltid vara hos pappa. Han var sträng, släktens överhuvud, säger Anna.

Hon fick inte sminka sig, hon fick inte vara med svenska vänner som kunde ha dåligt inflytande. Pappan ville att hon skulle lämna skolan efter nian och gifta sig.

När hon läste vidare på gymnasiet tyckte pappan att han förlorat kontrollen. Han slog och uppmanade henne att begå självmord.

På gymnasieskolan såg lärare blåmärken och anmälde pappan, men när socialsekreteraren ringde upp så ljög Anna.

- Det är nog ganska vanligt att man skyddar sina föräldrar, säger hon.

Men sommaren 2005 fick Anna nog.

- Min lillasyster som var 11 år sade att hon inte ville leva, att pappa var jättedum mot henne när jag inte var där. Att han slog mina småsyskon och sin nya fru.

- Jag valde att anmäla min pappa. Att han gjorde mina småsyskon illa var värre än de brott han utsatte mig för, säger Anna.

Efter anmälan hotades hon av släktingar. Det knackade på dörren mitt i natten och Anna vågade knappt gå ut. Hon fick flytta till ett skyddat boende i en annan stad.

Förhören var plågsamma. Anna är tacksam över all hjälp hon fick av poliserna och av socialtjänstens barngrupp.

Pappan anhölls i september 2005. Han häktades och åtalades för brott mot Anna och hennes systrar: Våldtäkt, grov fridskränkning och misshandel.

Tre dagar innan rättegången i november begick pappan självmord. Han rev sönder lakan och hängde sig i ett rör ovanför dörren. Efter sig lämnade han ett brev till Anna och en äldre syster. De skulle brinna i helvetet, skrev han.

- Jag har läst att barn klandrar sig själva när föräldrar tar sitt liv. Det finns tillfällen när jag undrar om jag borde ha gjort något annorlunda, säger Anna.

Livet var kaos. Ungdomshem och kvinnojourer vardag.

I somras besökte Anna pappans hemby i Turkiet. Hon ville försöka hämta hem sin lillasyster.

- Det hände något där, säger hon, osäker på hur mycket hon får berätta. Hon vet inte om förundersökning är inledd.

Anna kände sig hotad. När hon försökte ge sig i väg blev hon upphunnen av ett par äldre kusiner som uppmanade henne att ta livet av sig genom att hoppa från en klippa, annars skulle de knuffa henne, och folk skulle tro att det var självmord.

En äldre man kom och jagade iväg dem och Anna liftade till ett hotell och ringde ambassaden som hjälpte henne hem.

Hon var fortfarande hotad av släktingar i Sverige. Under hösten fick hon därför skyddat boende hos en kvinnojour på annat håll i Sverige.

Nu vill Anna plugga vidare, men först måste betygen kompletteras. Hon citerar Sara Mohammad i föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime: Gårdagens offer - morgondagens kämpe.

Anna vill inte vara ett offer.

Hon vill se ljust på framtiden.

Mer läsning

Annons