Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uppgivet på akuten

Annons

De är föga förvånade, säger att de aldrig ens trodde att någon annan lösning var möjlig. NLT träffar tre av dem som arbetar mitt i ovissheten, bara någon halvtimme efter att beslutet är taget.

- Vi har ju förstått att det skulle bli så. Det har känts hopplöst, säger sjuksköterskan Anneli Nodén.

Hon betvivlar att de minskade öppettiderna kommer att ge några direkta besparingar och tror i stället att transporterna blir fler och det mänskliga lidandet större. Faktaunderlaget ger hon inte mycket för.

- Det behöver ju inte alltid vara dödsfall, men ska de gamla verkligen behöva kuska runt?

Ulla-Britt Pettersson berättar om de enskilda fallen, om hur hon nyligen jobbade en natt då de hade tre klara inläggningar; patienter som inte kan åka hem. Samtidigt hade de tre transporter till Falun. Samma natt.

När personalen fått se förslag, har de redan varit klubbade. De känner allihop att deras röster inte varit något värda.

- Det känns tungt. Om det tar tre eller fem år vet jag inte, men till slut kommer stöten, säger sjuksköterskan Eva Halvarsson.

Hon och de andra två tycks vara eniga om att akuten är dödsdömd. Att det här bara är ett första steg. Att allt som till slut blir kvar är en vårdcentral.

- Jag tror att sjukvården skulle fungera perfekt i dag om vi inte hade haft några patienter, säger Ulla-Britt Pettersson sarkastiskt.

De andra skrattar, men det finns ingen glädje i skratten. Stämningen beskrivs som låg och full av konflikter - ett resultat av otryggheten.

- Jag ska dra härifrån, så jag behöver inte oroa mig, säger Anneli Nodén.

- Men det är jobbigt att se hur arbetskamraterna mår.

ANDREAS EMANUELSSON

Mer läsning

Annons