Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uppenbart slarv mot väljarna

Annons

Hur är det med de nya pensionerna? Frågorna består.

Det hjälper inte att man tar bort ordet folkpension och ordet förtidspension och ersätter med

andra begrepp, det "stämmer" inte för en och annan.

- Jag har fått besked om att jag ska få höjd pension och ändå blir det mindre i plånboken, säger en röst. Det förstår jag inte.

Hon fortsätter:

- Vi är fyra änkor, som inte ens arbetat ihop till ATP. Vi får alla mindre nettobelopp, trots att alla säger att vi ska få mera. Jag har fått 104 kronor mindre netto och en annan över två hundra kronor mindre, säger kvinnan.

- Det är orättvist, det måste man kalla för svek. Barbro Hietala Nordlund, s, ledamot av riksdagen sedan många år, har i tryck gått ut och sagt att partiet står för vad som är lovat.

- Jag har skrivit till henne och velat ha en förklaring, men hon har inte svarat.

Kvinnan har också skrivit till finansministern och till statsministern - inga svar.

Ingmar Ström, moderat i Borlänge, har också fått brev i ärendet men inte heller svarat. Den ende som svarade är Erik Nore-

lius, s, som gav hänvisning om vem man kunde ringa.

Försäkringskassan har fått påringning och kontrollerat med skattetabellerna - allt är i sin ordning. Och Riksskatteverket har stötts på.

Här kommer än en gång ett svar på varför mera har blivit mindre.

Pensionen är visserligen höjd, men "merpengarna" äts upp av att kommunen, där de här personerna bor, höjt skatten. "Mera äts upp" av att kommunalskatten höjts. Där ligger sanningen.

Den som ringer säger sig för dagen behöva ta av sparkapitalet, räkningarna ska ju betalas.

Säg nu att alla "papper är klara", att pensionen är vad den är - i realiteten sänkt.

Det hade ändå varit snyggt och nödvändigt att alla som fått förfrågan i ärendet hade svarat.

Bara ett ord finns: en uppenbar nonchalans mot väljarna. Eller ska vi i detta fall tala om val-

boskapen?

Mig veterligt har många av de här tillskrivna sekreterare, som kan hjälpa till med brevhögarna.

Handlar det inte om, vilka som i grund och botten är deras chefer: folket som valt dem.

Likadant är det inom sjukvården: det är patienterna som i realiteten är cheferna, de mång-

tusentals som via skatt avlönar folk inom landsting och vård. Inom det väldiga området finns stundom också en nonchalans som är förbluffande.

Eller handlar det bara om dålig ordning?

Herr K någonstans i Dalarna har råkat illa ut. Han har fått en svår sjukdom, som behandlats omsorgsfullt. Man trodde att faran var över, då ormen stack upp sitt huvud i gen. Operation. Än en gång.

Hur gick det, vad sade proverna?

K har fått klara besked om när provsvar skulle komma till hans vårdcentral. När vi pratas vid, har det gått tre veckor utöver utlovat datum.

K har ringt vårdcentralen och stött på, men där säger man sig inte ha fått något besked från det stora sjukhuset.

Urbota trist.

Det verkar som om man betraktar pappershögarna som livlösa ting. Men bakom varje pappershög finns en orolig människa.

Kom ihåg det.

Mer läsning

Annons