Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ungt kafé i Fäggeby

Annons

Egentligen var det hennes mamma Gunillas idé. Familjen Carlsson flyttade från Säter till Fäggeby i februari. De tänkte först ha någon typ av försäljning i den nedlagda cykel- och gräsklipparverkstan.

- Men mamma hörde runt lite och de flesta tyckte att det saknades ett kafé här, berättar Emma.

Själv var hon 19 år och levde arbetslös i Hedemora. Snart flyttade hon efter familjen och lagom till påskhelgen kunde hon öppna dörren till Fäggeby Café.

Emma är inte helt ny i branschen. Hon har haft sommarjobb som servitris på Janssons i Säter. Det var där hon lärde sig att göra mackor.

- Jag har visat mina föräldrar hur de ska göra och min lillebror vill också hjälpa till, säger hon.

Just nu är den övriga familjen i Tjeckien, där lillebror spelar i en hockeyturnering. Men det blir lite väl häftigt med 15 timmars arbetsdag, så Emma får hjälp av kompisen Angelica Burman från Stockholm.

- Det finns ingen samlingsplats för ungdomar här, det är därför vi har öppet så sent, berättar Emma.

Själv går hon upp halv sex om morgnarna, för att hinna öppna klockan sju.

Familjen har inte annonserat och väntar på att Vägverket ska sätta upp en kaféskylt.

- Men det går förvånansvärt bra ändå och det är jättekul att pröva något nytt.

Så småningom ska sortimentet bli större med en lunchmeny och det finns också plats för någon typ av flipper- eller arkadspel.

- Vi ville se lite hur det funkade först, säger Emma.

Musikkarriären ligger på hyllan tills vidare. Emma nöjer sig med att sjunga hemma.

Men för tre år sedan stod hon på Lugnets scen i Falun.

- Min pappa körde taxi och en gång körde han Tito Beltran, berättar hon.

Tito Beltran blev nyfiken på Emmas sångröst och kallade henne till audition. Det slutade med att hon fick sjunga Sankta Lucia på julshowen i Falun.

- Jag sjöng på svenska och Tito på italienska, säger hon.

Kalle Moraeus var också med på scenen - två kortväxta herrar och normallånga Emma.

- Jag var längst av oss alla och mikrofonerna satt alldeles för lågt, så jag fick hålla min i handen.

JOHAN KÄLLS

Mer läsning

Annons