Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Unga radikaler blev bortfifflade

Annons

I juni 2002 blev Alf Wickman ordförande för SSU Dalarna efter en tid när SSU:s verksamhet i Dalarna varit mycket blygsam. Tidigare var de aktiva i den aktionsgrupp som tillsammans med Kommunal genomförde politikerutfrågningar och demonstrerade mot privatiseringar.

Den tidigare styrelsen hade flyttat ifrån länet i stor utsträckning och den anställde ombudsman som tillträtt hösten 2001, Egil Karlow, hade ägnat sig åt mer kampanjarbete än administration.

Pinsamt nog jagades SSU av kronofogdemyndigheten. Räkningarna hade blivit liggande. Ekonomin var i olag.

Wickman, Karlow och Fredrik Toholjevic (ledamot i styrelsens arbetsutskott) radikaliserade SSU Dalarna politiskt, kampanjade och medlemsantalet ökade.

I maj kallade partitoppen till sig Egil Karlow och Alf Wickman. De lämnade över en lista på personer som lämpligen kunde ingå SSU:s styrelse.

- Vi svarade att vi inte kunde bestämma vilka som skulle sitta i styrelsen utan att det var medlemmarnas sak. Listan toppades av Caroline Nyberg, berättar Wickman.

Våren 2002 antog SSU Dalarna programskriften "Manifest för ett socialistiskt Dalarna", vilken förespråkade "demokratisk socialism".

- Mycket av det vi gjorde stack i ögonen på partitoppen. Våra T-shirts med en stjärna och orden "Klasskamp och kärlek" gillade de inte, säger Toholjevic.

Det pånyttfödda SSU Dalarna betraktades efter manifestet som politiskt opålitligt och partiets maktapparat rullade igång. Vid ett distriktsstyrelsemöte, där SSU traditionellt hade en adjungerad ledamot men till vilket SSU aldrig bjöds in, beslutade SAP i Dalarna att dra in 90 procent av stödet till SSU Dalarna. 200 000 kronor i stöd blev 20 000.

Beslutet motiverades med att SSU Dalarna hade misskött ekonomin men det sades också öppet att den politiska inriktningen inte var acceptabel.

Partiledningen lanserade i stället vad SSU-företrädarna uppfattade som en parallellorganisation: projektet "Jag bryr mig". Dessutom inrättades en ungdomsfond i Dalarna, som SSU-företrädarna fick information om långt senare.

- Det här beskrev ombudsman Jan Bohman som att han "hjälpte oss". Det var en märklig hjälp. Tydligen går det att få väldigt mycket pengar om man inte gör något, medan vi som var aktiva och hade fått ordning på ekonomin skulle drabbas.

SSU Dalarna kände tillförsikt inför framtiden ändå eftersom det årliga anslaget på 225 000 kronor från landstinget utgått när verksamheten varit blygsam. De sökte därför om 345 000 för den utbyggda verksamheten men fick då ett nytt dråpslag:

Den s-styrda landstingsstyrelsen sänkte anslaget med 75 000 kronor i, stället.

Den 14 mars manövrerades den radikala falangen slutgiltigt bort från alla formella maktpositioner.

- Arbetarrörelsen är uppbyggd som en massrörelse, men när engagemanget är lågt blir det funktionärsmakt och en mur av byråkrati. Det förekommer mobbning, utfrysning och andra härskartekniker, säger Wickman.

Mer läsning

Annons