Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ung kraft i gammal kår

Annons

Ännu har det inte smugit sig in något dalmål i Jenny Nilsson skånska.

- Jag håller mig till min egen dialekt och jag tror nog att ni förstår mig ändå, säger hon.

Hennes skratt bubblar upp mot taket i arméns kafé på Garvaregatan.

Jenny kom till Dalarna i augusti för att arbeta inom frälsningsarmén i Falun och Leksand.

- När jag förstod att jag var frälst i tonåren så kände jag att gud ville något mer med mig. Nu vill jag hjälpa människor att möta gud.

Barn och ungdomar ligger Jenny varmt om hjärtat. Hon vill lära dem vilken trygghet och kärlek Jesus kan ge.

Det gör hon bland annat på tisdagseftermiddagarna när hon träffar gänget i FA-klubben, en förening för barn mellan sju och elva år. För dem läser hon berättelser ur bibeln och så sjunger de.

- Jag älskar att sjunga. Och så bakar vi och har roligt. Gud vill att vi ska ha roligt och må bra.

Meddelåldern är hög i Falukåren och det är få unga som engagerar sig i armén.

Men det finns trots allt en liten tonårsgrupp med ungdomar från både Falun, Leksand och Borlänge. Jenny vet hur viktigt det är att få träffa andra kristna ungdomar när man är i tonåren.

Förutom att fika och ha roligt så stöttar de varandra. Enligt Jenny finns det fortfarande kvar föreställningar om att kristna ungdomar är tråkiga, att de inte får ha kul.

- Men vi har kul och det händer alltid något roligt.

Runt jul händer det alltid extra mycket inom frälsningsarmén. Utöver de vanliga sammankomsterna ska grytan hållas kokande och blommor ska delas ut till de äldre i församlingen.

- När det blir för mycket går jag undan och tar det lugnt. Jag har alltid tyckt om att ge omvårdnad men när jag blir för trött så drar jag mig tillbaka och ber.

Innan Jenny bestämde sig för att arbeta på heltid inom armén utbildade hon sig till undersköterska. Sedan blev det två år inom vården. Hon minns vilket kaos det kunde bli på arbetsplatsen och vilken styrka det var att ha någon att be till.

- Jag har alltid haft gud att prata med. Men många på min arbetsplats hade inte någon att vända sig till när det blev för jobbigt.

Hon har märkt att många människor är intresserade av andliga frågor och att det finns ett stort behav av att få prata med någon. Efter terrorattacken i USA har det behovet ökat.

Personer som känner igen hennes uniform kommer fram till henne på gatan eller när hon besöker skolor. Många undrar vad de egentligen ska tro på

För Jenny har det varit ganska enkelt. Hon har alltid trott på gud.

- Vissa dagar kan jag vara ledsen och känna tvivel. Andra dagar är jag glad, men gud finns alltid där.

- Han tar emot mig som jag är med mina fel och brister. Det är en stor trygghet.

Gud och Jesus lärde hon känna som barn genom sin farmor. Under åren har tron vuxit sig starkare.

Frälsningsarmén hittade hon med hjälp av en vän till familjen när hon var liten. Och där har hon stannat kvar.

- Det var inte jättelätt att ta beslutet att börja jobba inom armen på heltid. Jag kunde inte bara sluta på ett bra jobb.

- Men jag kände att jag vill ge mer och vara ett föredöme för troende i kyrkan.

När hon väl hade bestämt sig så gick hon en termin på en bibelskola i Stockholm. 1999 flyttade hon till Gävle för att prova på hur det är att arbeta inom armén och nu är hon här.

Hur länge hon kommer att stanna i Dalarna vet hon inte. Ett år är det sagt, men det kan bli längre.

- Som det heter i en av frälsningsarméns sånger "Min framtid är i Herrens händer".

- Det litar jag på.

LINDA ZINDERLAND

Mer läsning

Annons