Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tyg på traditionellt vis

Annons

Syskonen Westman växte upp på Barbros gränd. Alla tre blev kreativa konstnärer.

Bruno jobbade med Inga-Lill i Villastaden fram till i mitten av 70-talet. Sedan lade han av.

Marianne blev industridesigner vid Rörstrand.

Numera är systern Inga-Lill ensam kvar i den charmiga ateljen djupt inne i Villastadens inre.

I 45 år har Inga-Lill arbetat med screentryck, gjort applikationer och collage på handtryckta tyger, tillverkat kläder - och sålt och ställt ut på bibliotek, sjukhus, museer och andra ställen.

- Jag gör allt för hand. Jag fortsätter med en tradition som har tusenåriga anor. Jag använder inga maskiner.

- Visst, i dag kan du få ett tryck på ett tyg på några sekunder genom moderna maskiner, men jag gör allt själv. Hantverket är väl på väg att dö ut, men jag fortsätter så länge jag orkar, säger textilkonstnärinnan Inga-Lill Westman.

Hennes alster finns lite överallt.

Bland annat kan man med jämna mellanrum se hennes Dalarapsodi - en applikation - i Dalarnas museum.

Och hennes bonad om Falu gruva är populär.

Dessutom har Inga-Lill skapat ett stort antal tygfönster med screentryck, som smyckat skolor och vårdcentraler och äldreboenden runt om i landet.

Motiven är av olika slag. Barn. Vardagsnatur.

Dessutom har hon gjort kläder till Lill-Babs och Alice Babs har burit hennes förkläden, med det typiska Westmanmönstret som Inga-Lill skapat.

Hon har också skapat ett antal prydnadsbakverk i tyg. Gräddtårtor, chokladkakor och glassstrutar.

Inga-Lill har fått ett antal stipendier genom åren - bland annat Falu kommuns kulturpris 1986 - och ett av hennes stora ögonblick i karriären var när hon ställde ut sina alster i Tokyo för 15 år sedan.

- 47 000 människor såg utställningen. Jag blev intervjuad i Sky channel. Det var en upplevelse att vara där, ett minne för livet, säger hon.

Inga-Lill Westman är delvis handikappad i dag. Hon lider av sjukdomen Dysmeli. Hon behöver en personlig assistent, men får det inte.

- Jag försöker reda mig, men det blir allt svårare. Inte ens sjukvården har grepp om min sjukdom, säger hon.

PER MALMBERG

Mer läsning

Annons