Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tvångsvård av allt yngre

Annons

Socialtjänstens verksamhet ska enligt socialtjänstlagen bygga på respekt för individens självbestämmande och integritet. Insatser ska därför utformas och genomföras tillsammans med den enskilde.

Men när det handlar om missbruk är det inte alltid möjligt.

I fall där missbrukare anses vara i behov av vård, men inte själva går med på det, finns möjlighet till tvångsvård enligt LVM (lagen om vård av missbrukare).

- Det är en tvångsåtgärd som vi från fall till fall får ansöka om vid länsrätten. Det händer ibland, men inte ofta, att vi får avslag, säger Jan Finn vid socialförvaltningens missbruksgrupp i Borlänge.

För att tvångsvård ska kunna komma i fråga, krävs att vårdbehovet inte kan tillgodoses på frivillig väg. Personen i fråga ska också till följd av missbruket utsätta sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, löpa en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.

- Jag tycker att de som blir föremål för tvångsvård i dag är något yngre än tidigare. En förklaring kan vara att tillgången av droger bland unga har ökat, säger Jan Finn.

Normalt gör socialtjänsten en utredning rörande den missbrukare saken gäller och utifrån den ansöker man vid länsrätten om att beslut ska fattas om LVM. Men det finns fall där det inte finns tid för utredning. Akuta situationer, där hjälpinsatsen måste ske direkt.

- Då gör vi ett omedelbart omhändertagande, säger Jan Finn.

Socialnämndens ordförande och polismyndigheten har befogenhet att besluta om omedelbart omhändertagande.

När ett sådant sker, faxar socialtjänsten uppgift om det till länsrätten. Efter det ska kompletterande utredning inom en vecka lämnas in till länsrätten, som fattar beslut om eventuellt fortsatt LVM.

I Borlänge tvångsvårdades sju personer förra året. I samtliga fall gjordes omedelbara omhändertaganden. De placerades (liksom övriga LVM-patienter) på statliga institutioner. Där kostar ett vårddygn cirka 3 500 kronor. Vården pågår till dess att behov inte längre finns, men allra längst i sex månader.

- Det är kostsamt, samtidigt som tvångsinsatser sällan fungerar fullt ut. Jag är för den frivilliga vården och skulle önska en lagstiftning som tillåter kortare perioder av tvångsvård, efter vilka vi kan gå in och motivera till en frivillig fortsättning, säger Jan Finn.

Bara under förra året kostade LVM-placeringarna Borlänge kommun 1,4 miljoner kronor.

Just nu pågår diskussioner om att skapa en ny enhet i Borlänge. I den ska exempelvis instanser som missbruksgrupp, öppenvård, psykiatri och försäkringskassa samlas under ett och samma tak.

Jan Finn är positiv till de nya tankegångarna.

- Många som mår psykiskt dåligt självmedicinerar med droger. Det här sättet att arbeta skulle göra det lättare att hitta det verkliga problemet och behandla utifrån det, säger han.

I dag händer det att personer med dubbeldiagnoser tappas bort mellan olika institutioner. Anna, som du kan läsa om i artikeln intill, är en av dem.

LINDA ERIKSSON

Mer läsning

Annons