Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Tvångsförflyttning"

Annons

Kerstin Pettersson, som under mer än 40 år jobbat inom vården i Gagnef, är upprörd över behandlingen av de dementa.

- De har själva ingen möjlighet att föra sin talan och deras anhöriga sitter många gånger i något som påminner om en rävsax; de behöver all hjälp de kan få eftersom de är till åren och närmast utslitna efter att under många år ha tagit hand om sina dementa anhöriga. När de möts av hot om att verksamheten kan dras in helt vågar/orkar de inte protestera även om de är mycket bedrövade över behandlingen av de dementa, säger Kerstin Pettersson.

Hon har som sjuksköterska följt demensvården i Gagnef och som vän till flera dementa har hon besökt de lokaler som använts för demensboende och demensdagverksamhet.

- Jag instämmer i demensföreningen Gagnefsflugans kritik mot planerna på en ny flytt av demensdagvården och jag är mycket fundersam över vård- och omsorgschefens historieskrivning. Hon hävdar att gruppboendet redan hade flyttats från Åkerängsta till Gagnefsgården och att lokalerna stod tomma och därför användes för projektet Centrum för anhörigstöd. I själva verket handlade det om en tvångsflytt för att frigöra lokalerna för projektet, konstaterar sjuksköterskan och undrar hur det är ställt med beslutsfattarnas och de kommunala chefernas minne.

Hon är också förvånad över att Margareta Gustafsson motiverar den nu aktuella flytten med att Åkerängstalokalerna är avsedda för boende.

- Det var ju just det som de anhöriga och personalen hade som skäl för att de ville ha gruppboendet kvar i lokalerna. Men då betydde det inte mer än att de dementa snabbt flyttades till mindre och betydligt sämre lokaler i Gagnefsgården - för att ge plats för demensdagvårdsprojektet, betonar Kerstin Pettersson.

Hon säger att hon som Gagnefsbo och skattebetalare är förvånad över "bristen på långtidsplanering inom den kommunala vårdsektorn och inte minst över den lögnaktiga historieskrivningen".

- Någon jävla ordning måste det väl ändå vara. Ansvaret vilar tungt på cheferna och de politiskt valda beslutsfattarna. Jag vill uppmana dem att tänka på att det inte dröjer länge innan de och deras anhöriga är gamla och i behov av vård, slutar hon.

KENT OLSSON

Mer läsning

Annons