Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tvåbarnsmamman Ulrika benskör vid 26 års ålder

/
  • Hemmamys. Barnen Hanna 7,5 år och Hugo 3,5 år är livets stora njutning. Ulrika drömmer om en mirakelmedicin och vill helst glömma sitt onda bensköra.
  • Barnen. Mina underbara små hjälpredor vet att mamma inte kan bära eller lyfta.

Annons

Det onda gav sig inte. Efter ett antal läkarbesök, sjukskrivningar, smärtstillande mediciner, röntgen och bentäthetsmätning fick Ulrika diagnosen - osteoporos - benskör

- Det var skönt att få besked, även om diagnosen benskör inte föll på plats direkt. Jag var 26 år, ville ha fler barn och inte ta medicin anpassad för kvinnor i klimakteriet.

Idag har det gått 7,5 år sen Ulrika fick sitt smärtsamma besked.

Hon födde minsta grabben Hugo för 3,5 år sedan, förlöstes med kejsarsnitt för att skydda sig mot frakturer. Ulrika är knuten till reumatologen, hon medicinerar varje dag, tar smärtstillande tabletter, läkemedlet bisfosfonater och dricker D-vitaminolja.

Sjuåringen Hanna är i skolan, 3,5 åringen Hugo på dagis. Ulrika snart 34 år, säger att hon lärt sig leva med sitt vardagsonda i en kropp som inte orkar eller kan lyfta minsta lilla.

Stora glädjen är familjen, maken, barnen och nya villan i Källviken.

Ulrika njuter av stora fönster som släpper in vårsolen. Det är ishalka ute. Ulrika ska röra på sig, men måste hela tiden tänka sig för. Använda broddar, gå försiktigt och sakta. Benskörheten begränsar Ulrikas vardag. Maken Peter, äldsta dottern Hanna, Ulrikas syster och mamma är hennes starka stöd.

- Jag vill tänka positivt och tar dagen som den kommer.

- Det är bara att bita ihop. Ibland har jag mindre ont, andra gånger mycket ont. Men barnen är friska, vi har flyttat in vårt nya hus. Jag har bil och kan rulla iväg dit jag vill. Det känns positivt. Livet blir tungt om jag hela tiden "tänker sjukt".

Ulrika har drabbats av flera kotfrakturer, som under åren gjort henne åtta centimeter kortare. Hon måste hela tiden tänka sig för. Inga lyft, inga hastiga rörelser. Ulrika stiger sakta upp från köksstolen, hon visar att benskörheten gjort henne krokig i ryggen.

- Jag sjunker ihop, magen putar ut och revbenen tar i höfterna. Långa promenader är påfrestningar som gör ont.

- Barnen vet och anpassar sig efter vad jag kan göra med dem. Vi gullar i sängen och myser i soffan.läser, tittar på tv.

När Ulrika fått sin diagnos lärde hon sig mer om sin sjukdom på reumatologens osteoporosskola. Den som lider av benskörhet ska äta mat med mycket kalk, mjölk, youghurt, kalktabletter. Men Ulrika som är laktosintolerant kan varken äta eller dricka mjölkproddukter.

- Det viktigaste just nu är att benskörheten stannar upp. Befriad kan jag inte bli, men om jag jämför värsta perioden i mitt bensköra liv med nuläget så känns det rätt bra.

Framtiden?

Den är här och nu, säger Ulrika, som vill fånga dagen.

Mer läsning

Annons