Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två hjältar återvände

Annons

- När jag fick inbjudan till tioårs-jubileet ringde jag direkt till Einar och föreslog att vi skulle åka. Resan fick vi ordna själva. Men det var det värt, berättar Sven.

Tillsammans med två kamrater har de tagit bilen och båten till Estland, för att vara med och fira det som började för tolv år sedan i Dalarna.

- Det var halva priset om vi var fyra i bilen på båten. Vi är ju från Gagnef, säger Sven och Einar, och skrattar.

Men givmilda har de minsann varit.

- Vi fick mat och husrum, och ställde sedan upp och jobbade gratis. Först bodde vi på ett hotell där det var sju-åtta grader på rummen på nätterna. Problemet var nämligen att ryssarna fortfarande styrde värmeverket, och släppte inte ut mer värme än att husen inte frös. Jaak Kerstell fixade dunsovsäckar åt oss så att vi kunde sova.

- Jag räknade ut att jag gjorde 522 timmar på barnhemmet. Jag åkte med Estonia hit 14 gånger, 14 dagar i taget, berättar Einar, som var byggledare för bygget som startade i november 1992.

För Einar var det något av en chock när han först kom till byggplatsen:

- Jag och tre montörer kom från Sverige. Grunden var klar när vi kom. Vi hade sex snickare från Estland till hjälp. Problemet var att det var vanligt att de drack sprit när de jobbade. De som var fullast fick langa brädor, de som var nyktrast fick spika på taket. Det var chockartat, berättar Einar.

Men det blev bättre och bättre.

- De som jobbade här var riktigt duktiga. Problemet var att de hade aldrig sett våra maskiner. De hade inga snickarkläder, bara gamla kostymbyxor och skjorta. De bar sin hammare och spik i händerna.

- De ville heller inte använda våra klingor. De använde fogsvans, till och med till de tjocka spånskivorna inne i huset. De var rädda för att det skulle gå för fort, så att de skulle bli av med jobbet.

Våren 1993 kom elektrikern Sven till Viljandi.

- Jag tror jag har dragit en mil ledningar inne i det här huset. Jag hade toppentrevligt under den tid vi var här. Jag minns bland annat vakten, som såg till att inga saker stals från byggplatsen. Han hade en pistol, ett basebollträ och ett dragspel. Det visade sig att han var dragspelsmästare i Estland, säger Sven, och skrattar.

JAN SVENSSON

Mer läsning

Annons