Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Två gånger värmer veden"

Annons

När Ingvar för ett tiotal år sedan gick i pension hade han på några få dagar när arbetat som brevbärare på Kungl. Postverket i 46 år.

Pensionen inföll just när Posten förvandlades från statligt verk i allmänyttans tjänst och till folks fromma - till vinstdrivande aktiebolag och kassaservice som skenar omkull i jakt på den nya människosort som kallas "kund". Och som får stå i livsmedelsköerna för att hitta sin post. Det är även tveksamt för envar var man numera får köpa sina frimärken.

- Ja, vi hann undan i tid. Vi som jobbade på beting och med människor. Då var det ett roligt arbete. Sen skulle man plötsligt lägga på oss allt... och på hårt reglerad arbetstid, säger Ingvar Hoplmgren.

Gårdarna i Nåsdalen sydväst om Hedemora ligger tätt sammanhållna på höjden över Lustån. Det är på något sätt symboliskt för den goda stämning som råder i, och omkring, familjen Holmgren. Hjärtat mitt i byn.

Ingvar, som i dag fyller år, sjuttio om man ska vara nogräknad, tar emot ute på trappen. Han är "e riktig kär", lång, bredaxlad och smärt.

Man behöver varken lyfta skrot eller spela dragspel för att hålla sig i trim efter pensionen.

- Njae. Två gånger värmer veden, skrattar Ingvar. Dels när man hugger den. Dels när man eldar.

Äldre stadsbor i Hedemora har säkert i minne hur den östra infarten till staden såg ut genom filtret av det nuvarande, med Volvo, OK-mack, Hemköpsparkering och tätt packade bostadshus utmed trottoarerna.

Fem bönder fanns i Gussarvet, där Ingvar och hans tre syskon växte upp på 1930- och 1940-talen, i den gula Matsesgården, som revs 1958 när Gussarvsgatan skulle breddas. Fadern, Carl Holmgren, som var lantbrukare och den första bonden i stadsfullmäktige i Hedemora, hade övertagit gården efter sin far Johan Holmgren. Den kallades rätt och slätt Holmgrens.

- Klockan 9 föste vi korna nerför Gussarvet till betet borta vid nuvarande 70-vägen. Kl. 17 föste vi hem dem igen till lagårn. När det blev aktuellt med hedemorautställningen 1946. Jag var 13 då, tyckte morsan inte att vi skulle låta korna gå och lämna korakur på gatan. Så vi byggde en sommarladugård åt dem, ungefär där Räddningstjänsten nu ligger.

Barndomens tragedi i familjens historia var, att fadern gick bort 1943, endast 45 år gammal, efter en kort tids sjukdom. Ingvar var då 10 år.

- Det blev mamma och en faster som fick sköta om allt, tillsammans med oss barn. Jag har efterhand tänkt mycket på hur hon kunde klara upp det. Vi hyrde ut en fem-sex bostäder på gården, eftersom mangårdsbyggnaden var stor. Men det blev ju mycket att sköta. Traktor köptes 1946, och vi hade minst tre arbetshästar i stallet för alla körslor.

- Mjölken kördes av bönderna i Gussarvet till mejeriet på Kilåkern, nära järnvägsstationen. Det skulle brorsan, som var 14 göra om morgnarna innan han kunde gå till skolan. Så skulle mejerivaror och skummjölk hämtas mitt på dan.

Modern Anna Maria blev sedan en av de första som fick flytta in i den nybyggda Gussarvsgården innan hon gick bort 1984, berättar Ingvar.

Ingvar Holmgren med sin rika kännedom om miljöer, hus och människor i Hedemoratrakten har tillsammans med Lennart Serenius, Evert Källviks, Bengt Nilsson, Rune Karlsson - och initiativtagaren Göte Berglund, med flera, startat Hedemorabild, ett ambitiöst projekt att samla och dokumentera allt fotografiskt material om Dalarnas äldsta stad. Första lördagen efter midsommar varje år kan Hedemoraborna glädjas åt evenemanget, fotoutställningen som brukar pågå över sommaren i Vasahallen eller på gymnasieskolan.

- 6 000 bilder har vi väl nu i arkivet. Nya strömmar hela tiden in. Vi träffas varje onsdag under vinterhalvåret för att gå igenom dem. Materialet är en skatt också för de unga, även om besökarna på utställningen håller hög medelålder.

Det ideella arbetet för Ingvars del består även i att tillsammans med bland andra John Mattsson, Bernhard Rönnberg, Bo-Margit Eriksson ha startat Kullens Byggnadsförening 1976. Andelar à 100 kronor kunde köpas in av byborna i Nås. Ingvar har varit kassör i 27 år och önskar sig föralldel ett livligare engagemang också av yngre krafter i skötseln av den stora byggnaden.

- Kullen är en mötesplats för ung och gammal - Nåskörens övar där varje vecka, träning pågår för innehockey och bordtennis, födelsedagar och årets högtider firas. Ibland är det som förr dans.

I 29 år var Ingvar Holmgren Hedemorabo. 1962 gifte han sig med Kerstin Westerlund i Nås och 1971 på hösten övertog de gemensamt Krongården, där Kerstin svarat för en levande lagård med mjölkkor och smådjur, och Ingvar till heltidsarbetet som brevbärare också skött jordbruket.

Barn och barnbarn förgyller tillvaron, ofta på besök. Så hålls liv i de gamla gårdarna i byarna runt Hedemora, nära vatten, älv, skog och berg. Genom alla år har Ingvar hunnit avverka åtskilliga vägmil i det vackra landskapet, som lantbrevbärare 1966 - 1993, och dessförinnan, sen han var 14, som postanställd och stadsbrevbärare.

Födelsedagen firar Ingvar på lördag på Kullen i Nås.

GERTRUD GIDLUND

Mer läsning

Annons