Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tv-sommarens spänning och dramatik

Annons

Spänning och dramatik är det kanske främsta kännetecknet på tv-sommaren 2006.

Spänning och dramatik som den senaste månaden när fotbolls-VM har fängslat och engagerat, fascinerat och irriterat. Räkna med att den fortsätter i kväll och framför allt i morgon. Hela världens blickar är riktade mot det där oregisserade dramat i Berlin, ett drama utan skrivet manus.

Spänning och dramatik som den vi kommer att se trappas upp vecka för vecka till den kulminerar när röstsedlarna räknas sent på kvällen den 17 september.

Spänning och dramatik är den mer traditionella när diverse deckare och poliser kliver in i tv-rutorna enligt nästan samma inrutade mönster som Kalle Anka på julafton och grevinnan med vätskepåfyllande betjänt sju dagar senare.

Deckare och poliser och diverse andra hjältar och antihjältar har samma självklara position i tablåerna som Anders Lundin, Sollidenscenen och Allsång på Skansen. Kanske inte riktigt lika stor publik men nästan.

Förresten; är det bara jag som tycker att det finns vissa likheter mellan grevinnan och Miss Marple?

Kommissarie Barnaby i det av grova våldsbrott alltid så hårt drabbade Midsomer är en annan.

Deckare och kriminalserier av allehanda slag har alltid stått väldigt högt på min egen lista över det helst sedda. Möjligen har det en logisk koppling till det helst lästa.

Jag missar alltså ytterst ogärna ett avsnitt av vare sig Frost eller Barnaby eller Morse eller vad hjältarna nu heter.

Men mitt uppe i denna störtskur av traditionellt tittargodis som regnar över oss kan jag, efter att ha tittat på SVT:s, treans, fyrans och femmans tablåer inte undgå en liten reflektion:

Hur anglifierade har vi egentligen blivit? Hur anglifierade har våra tv-

kanaler, dess beslutsfattare och inköpare egentligen blivit?

Visserligen är engelska snudd på vårt andra modersmål i dag, visserligen är de brittiska (och amerikanska) serierna i genren oftast bäst. Men...

Hur vet vi egentligen att det är så? Hur kan vi veta när vi nästan aldrig får en chans att jämföra med någonting annat?

Faktum är att det finns andra , icke engelskspråkiga, länder som producerar riktigt bra serier i en genre som faktiskt är global. Det har vi faktiskt kunnat se de få gånger vi fått möjlighet att jämföra i svenska kanaler.

Jag minns när danska Mordkommissionen första gången dök upp i TV 4 med näst intill chockeffekt:

- Va, kan danskarna göra en polisserie som den här? Det hade vi ingen aaaning om...

Vi, som tack vare den digitaliserade televisionen, kan titta på diverse utrikiska kanaler var kanske något mer förberedda.

Fenomenet gäller förresten inte bara serier med teman från den kriminella världen. Det gäller i stort sett rakt över, generellt oavsett genre.

Och skulle det mot förmodan dyka upp något icke-engelskspråkigt hamnar det inte sällan på sämsta tänkbara sändningstid.

Så har det varit så länge jag kan minnas och det tycks inget europeiskt unionssamarbete i världen kunna ändra på. Fast finns det egentligen någon anledning att ändra så länge Barnaby, Frost, Morse och kompani är nästan lika populära som Anders Lundin...

HANS DAHL

Mer läsning

Annons