Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tv-krönikan: Vad är egentligen kvalitets-tv?

Annons

Ursäkta en ynglings försynta undran: Vad är egentligen kvalitets-tv?

Jag läste ordet i den likt ett bloss snabbt uppflammande men lika snabbt och omsorgsfullt släckta mediedebatten i början av veckan.

Jag läste men förstod inte riktigt då varje form av konkreta exempel saknades. Så: Kvalitets-tv, vad är det egentligen?

Är det programmen jag och du brukar titta på?

Kanske vissa, inte andra. Är det möjligen programmen som knappt någon tittar på men som måste finnas för att det är fint att det finns?

Att prata i generella termer om kvalitets-tv känns för mig mest som ett kvalitetsbefriat sätt att försöka starta en debatt. Är, för att bara ta ett exempel, Playa del Sol kvalitets-tv?

Jag vet bara att Mikael Tornving som den egocentriske platschefen och de övriga fyllde den humorhalvtimma som av tradition inträffar i SVT 1 söndagar mellan 20.00 och 20.30.

Den tiden har flera tidigare komedier blivit jättestora publiksuccéer och den senast tycks inte vara något undantag. En premiärpublik på nästan 2,4 miljoner tittare är inte så pjåkigt.

Eller kanske var det bara vi som av någon anledning valde bort kvalitet till förmån för skratt en stund...

Är Saltön, av många efterlängtad återkomst för Emily, Sara, Blomgren, Macfie och de andra kvalitets-tv?

Det beror naturligtvis på vem som svarar och svaren kan vara lika många som tittarna.

Är alla de galor som vi av tradition översköljs av under några veckor vid den här tiden på året i ett antal olika kanaler kvalitets-tv?

Svar: Se ovan...

För undvikande av eventuella missförstånd är det kanske klokt att understryka att jag överdriver om nu någon till äventyrs skulle ha missat det. Visst finns det tv-program av mycket hög kvalitet och visst finns det raka motsatsen. Och det är betydligt mer än bara Bingo Royal som jag pekat på som exempel ett antal gånger. I sanningens namn visas det naturligtvis en otrolig mängd skräp varje dag. Och det är kanske inte så underligt när kanalerna bara blir fler och fler för varje vecka och alla tror sig kunna leva på de slantar reklammarknaden ger. Men det som gör mig aningen frustrerad är när någon, exempelvis en politiker frustrerad av att inte ha sett sig själv i rutan på flera dagar, pekar med hela handen och i generella ordalag försöker tala om vad som är kvalitet och vad som inte är det. Ungefär som den så kallade finkulturens sämsta företrädare haft för vana att göra.

Underförstått: Smala program i public service är med automatik fint, breda i den kommersiella televisonen är det inte.

Om några dagar debuterar gamle SVT-profilen Lars Adaktusson i Viasatägda TV8. Är det kvalitets-tv eller försvann kvaliteten samma dag som Adaktusson bytte arbetsgivare?

Kvalitet eller inte, jag tror nog vi tv-tittare utifrån egna intressen, egna tycken och smaker, väljer att titta på det vi vill och av precis samma skäl väljer bort det vi inte vill se.

De kvällar utbudet generellt känns torftigt är tv-tittandet, frånsett nyhetsprogrammen, lågt.

Ett tecken på att vi tv-tittare är fritt tänkande och självständiga varelser utan pekpinnebehov...

HANS DAHL

Mer läsning

Annons