Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tv-krönikan: Sommaren som får oss att minnas

Annons

Det är minnenas tid i televisionen just nu. Allt från svart-vita minnen från långt i fjärran till betydligt mer närliggande. Sommar har blivit en alldeles speciell tid för nostalgitrippar, aha-upplevelser och kära återseenden.

Minnenas television är betydligt mer än bara den där lördagstimman med fynd från tv-arkivets innersta vrå, signerad Arne Weise. Det kan vara en helnatt med Presley om en knapp vecka också, till exempel.

Det kan vara gamla filmer och serier också för den delen, allt från Miami Vice till Mannen från Uncle till Zeb Macahan.

Om bara några dagar kan förresten självaste herr Berghagen på Skansen räknas till minnenas television också. Men det är förstås mest av allt Arne Weise som ger gamla tv-minnen ett ansikte. Det har blivit en av den svenska tv-sommarens traditioner.

Tillsammans med "arkivdetektiven" Göran Hellsin har han sökt och funnit ett antal nostalgtrippar bland det omfattande, sedan länge orörda, osedda, nästan bortglömda.

Minnenas television denna sommar innehåller nio avsnitt från de mest skilda områden med både lätta och tyngre ämnen, även om naturligtvis det lättviktiga dominerar.

Hellsin och Weise, själv ett av televisionens levande och aktiva minnesmärken, kan definitivt konsten att variera sina val bland de gamla banden som plockas fram ur dammet i det stora tv-husets innersta gömmor.

Men Weises resa i tv-historien är inte bara en eventuell nostalgitripp för oss som möjligen, eventuellt, såg något av programmen på den tiden. Det är också en titt i backspegeln på ett annat sätt:

Så klädde sig människor i tv då, så uppträdde människor i tv på den tid då kameran var något unikt och skräckinjagande. En tyst auktoritet.

Men det är väl en av anledningarna till att gamla tv-bilder, liksom gamla filmer, kan vara fascinerande när de plockas fram ur glömskan: Allt var inte bättre förr, långt ifrån så bra som vi trodde då. Televisionen var det definitivt inte.

Men minnenas television är som sagt betydligt mer än Weises arkivplock dessa dagar. Väldigt mycket kan trängas in under den rubriken. Minnen behöver ju nödvändigtvis inte vara gamla, antika, dammiga och nästan bortglömda. De kan lika gärna vara från i vintras, i våras eller från förra veckan.

Skillnaden är väl bara att det minnesvärda som förr gömdes och sedan glömdes bort i något arkiv numera ganska snabbt blir en storsäljare på video eller dvd.

Nostalgisk television i megaformat blir det förresten på fredag. För säkerhets skull mest nattetid, natten mot lördag. Han var ju en elak, ondskefull, syndig ungdomsförförare på sin tid, han Presley. Han tål tydligen inte dagsljus nu heller.

Presleyfansen må dock offra sömnen eller ladda videon för att få sin helnatt med kungen. Fast de riktigt stora Elvis-fansen behöver förstås inte. Deras skiv- och videohyllor lär redan vara välfyllda.

Frågan är förstås bara varför SVT väljer att sända Presley hela natten när de samtidigt fyller hela dagarna med testbilder...

Veckans vaktavlösning

På onsdag är det dags: Berghagen

lämnar av, Anders Lundin tar över befälet på Sollidens scen. Har någon efterträdare varit en mer chanslös förlorare?

Veckans resa

Värsta språkbågen på resa genom svenska dialekter är lika intressant som det var förra gången. Ett bra exempel på att tv-minnen inte behöver vara gamla och svart-vita för att kunna ses igen med välbehag. Precis som Tusenbröder är.

HANS DAHL

Mer läsning

Annons