Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tv-krönikan: Nu är det Winter-tid i televisionen

Annons

Det är inte bara utanför husknuten som det är vintertid just nu. Det är vinter även i televisionen.

Ta till exempel de midvinterfrostiga, närmast iskalla relationerna mellan de kommersiella kanalerna. Ett ordkrig som i grunden naturligtvis handlar om ett ganska stort antal reklammiljoner.

I botten ligger självklart den likaledes iskalla digitaliseringen; vilka kanaler ska få synas och inte synas och vilka regler ska gälla?

Iskallt har också mottagande av några program varit. Program som hade förväntats vara betydligt hetare på "tittartoppen".

Och riktig vintertid är det allra mest om fredagskvällarna. Winter-tid, alltså.

I går klev ju kommissarie Winter, han med förnamnet Erik och hämtad ur Åke Edwardsons böcker, in i våra tv-rutor igen.

Winter, den senaste men säkert inte sista av deckarböckernas hjältar som blivit tv. Etiketterna varierar förvisso: Deckare, polisserie, kriminaldrama, agentserie och mycket mer.

Men oavsett rubrik har genren alltid tillhört den vanligaste, de mest sedda och ofta populäraste. Det är definitivt inget undantag 2004.

Aldrig tidigare har så många nya, gamla och nygamla hjältar visat upp sig i allehanda tv-kanaler som nu.

Inte heller har variationerna på i grunden samma tema, - lättsam, spännande och ibland lite våldsam underhållning - varit så många.

Erik Winter är alltså den senaste. Samtidigt fladdrar gamla heroer från forntids-tv förbi var och varannan dag: Miami vice, Magnum, Lagens änglar...

De är avsevärt fler än vad jag kommer ihåg att rabbla upp i en hast.

De sex Winteravsnitten som startade i går är baserade på ytterligare tre av Åke Edwardsons böcker i Göteborgmiljö.

Mitt minne av årgång ett säger att den kändes ganska stel då. Någon definitiv uppfattning om den nya går självklart inte att ha efter en sjättedel.

Men rent generellt vågar jag ändå påstå: Att göra riktigt bra tv-serier i denna genre med en bok eller flera är svårt. I alla fall svårare att få riktigt bra än de serier som är direkt skrivna för och anpassade till tv-mediet. Visst finns det ett och annat undantag. Men inte fler än att de bekräftar regeln.

Jag är dock ganska övertygad om att Winter ytterligare stärker det grepp som SVT kopplat om vintertidens tittande.

TV4 har helt enkelt inte kommit in i matchen ännu och den oro farbror Schermans anmälan till granskningsnämnden av både trean och femma förra veckan antyder kanske sitt berättigande.

Ta Farmen i ännu en omgång som ett exempel: Frånsett premiäravsnittet är publiksiffrorna bara drygt hälften av förra säsongens. Tillfällighet i starten eller har tittarna, som jag trodde, äntligen tröttnat?

Dårhuset, premiär i måndags, skulle vara lustigt antydde förhandsreklamen. I verkligheten var det bara ett blekt, mindre lyckat försök till modernisering av gamla "Gäster med gester."

Bingolotto skulle få ett lyft hoppades framför allt svenskt föreningsliv. Men fladdrandet fram och tillbaka mellan sändningstider i söndagstablån har inneburit på stället marsch och fortsatt frågetecken för framtiden.

VECKANS PRIS

Drygt 17 miljoner kronor fick annonsörerna betala för 30 sekunders reklam under den amerikanska fotbollsfinalen. Ingick vetskap om Janet Jackson-skandalen i priset?

VECKANS FRIZON

Mediemagasinets granskningar är ofta intressanta och tankeväckande. Men varför hålls just SVT så konsekvent undan för luppen?

HANS DAHL

Mer läsning

Annons