Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tv-krönikan Mörkt minne märks mycket i rutan

Annons

Redan i morgon sänder exempelvis SVT 2, samtidigt som ettan visar den olympiska avslutningen från Turin, en dokumentär, "Jag såg mordet på Olof Palme", av filmaren Mikael Hylin.

Mordet på Palme var inte bara en händelse som försatte Sverige i ett trauma.

Det är en svart fläck i svenskt polisarbetes historia.

Hylins film handlar till stor del om detta hittills så misslyckade polisarbete. I filmen intervjuas personer från Stockholms undre värld som för första gången talar ut om vad de vet.

På tisdag kommer såväl Uppdrag Granskning som Debatt att ha Palmemordet som tema. Och det är naturligtvis ganska logiskt. Förmodligen kommer det att diskuteras i både morgonsoffor och nyhetsprogram.

Det är väl pliktskyldigast korrekt att göra så.

Annars är det lite underligt att de en gång så intensiva granskningen av det som hände, och inte minst det som inte hände efter mordet, fallit i någon sorts allmän glömska. Det en gång journalistiskt intressanta har blivit det journalistiskt ointressanta tycks det.

Även i den licensfinansierade kanalen med sitt extra stora granskningsansvar tycks efterforskningar och undersökningar ha fallit i glömska av någon anledning. Varför kan man undra.

När den olympiska elden falnar och dör i Turin i morgon efter en lysande svensk OS-insats har också SVT bränt av x antal licensmiljoner. Så det finns kanske anledning att ha en åsikt om vad vi finansiärer fått för detta:

Jag tycker att OS-bevakningen totalt sett förtjänar med utmärkt beröm godkänt. Visserligen har det blivit överdrivet mycket emellanåt när man sänder utan att något händer, men det är en parantes.

När Jidhe spolade de mest extrema överdrifterna och blev vanlige Peter Jidhe andra veckan blev han en vinnare igen, en gigant.

Men det riktigt stora utropstecknet är faktiskt Niklas Wikegård. Den en gång ofta sure och tväre hockeycoachen är ett tv-fynd.

Bli inte förvånade om han dyker upp i andra tv-sammanhang än att bara kommentera tacklingar mot sargen och puckar i stolpen.

Mannen är både kunnig, rolig, bred och spontan.

Vem kunde ana det på en presskonferens med herr Wikegård efter någon av Djurgårdsförlusterna förra vintern?

Tv-mediet är ofta hänsynslöst avslöjande med sin påträngande närhet. Ta melodifestivalen som ett exempel, ta kritiserade programledaren Lena Philipsson.

Att vara en erkänt duktig artist är inte synonymt med att vara en duktig programledare. Varje uppgift kräver sina kvalitéer.

Jag tror inte Peter Jidhe eller Ingvar Oldsberg, som en jämförelse, skulle vara så framgångsrika om de försökte ta ton på krogscenen heller.

Jag tycker förresten inte att årets tv-produktion, av premiären i Leksand att döma, ser ut att bli någon av de bästa årgångarna.

Men spelar det egentligen någon roll. Cirka tre miljoner tittar ändå troget.

Precis som väntat.

HANS DAHL

HAR VÄLDIGT MÅNGA KANALER I SIN TV OCH TITTAR NYFIKET OCH KRITISKT PÅ DE FLESTA. DET ÄR DOCK INGEN HEMLIGHET ATT HAN ALLRA HELST ZAPPAR ÖVER TILL VÄLGJORDA SERIER. EN SPÄNNANDE FOTBOLLSMATCH I TV MISSAR HAN

Mer läsning

Annons