Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tv-krönikan: Harryson glänser mer än alla galor

Annons

Det är de glansfulla galornas tid i televisionen just nu. I glänsande, glassig miljö prisas och hyllas allehanda prestationer inför festklädd publik och välfyllda tv-soffor.

I måndags var det ett antal idrottsstjärnor.

I övermorgon: Diverse artister kommer att belönas med Rockbjörnar på cirkus. Och i tv-rutan, förstås. Den här gången i TV3, om än bara under en sen kvällstimma.

Snart är det ju också dags för grammisar och guldbaggar och kanske något annat som jag glömt.

Även under senhösten fick vi ju vara med på några fester från prisutdelningar till insamlingar.

Den amerikanska traditionen är på väg att också bli en svensk.

Våra tv-kanaler slår rekord i galor varje år. I alla fall rekord i kvantitet.

Men trots alla galor: Den mest glansfulle är ändå Peter Harryson.

Sång- och lekledaren från Åstol i det yttersta bohuslänska kustbandet är på väg att bli en lika stor ikon i svensk television som självaste Kalle Anka på julafton.

Harrysons, och "lekkamraterna" Wells och Berglunds, säsongspremiär förra veckan sågs av nästan 3,1 miljoner tittare. Det är faktiskt bara ett par hundra tusen färre än vad Kalle, Piff och Puff och de andra lockade.

Drygt tre miljoner, det är faktiskt en närmast osannolikt hög tittarsiffra.

Sedan 1 januari 2001 är det, enligt MMS-statistiken, den som mäter tv-tittandet i Sverige, bara åtta program som setts av fler.

Och hur många tittade när Boppers och Afro-Dite sjöng med Peter och kompani i går? Knappast färre...

Men apropå galor: De svenska har fortfarande en bra bit kvar till den amerikanska, ibland nästan överdrivna proffsigheten.

Ett knappt dygn före Idrottsgalan såg jag, som en liten jämförelse, under en stund av sen kväll/natt en del av den amerikanska Golden Globe-galan.

Skillnaderna är märkbara, främst tempot. Men det handlar naturligtvis om att hinna med så mycket som möjligt mellan de många reklamavbrotten.

Om idrottsgalan tyckte jag. I alla fall till allra största delen.

Visst kan det kännas lite väl stelt och uppstyltat ibland, visst borde det kunna bli lite rappare. Lite mer tv, lite mindre av de ord, ord, ord som man till slut inte hinner med att höra.

Och varför inte lite mingel i kulisserna, någon smygande Gala-Petter bland borden som under självaste Nobelfesten?

Dock: Årets idrottsgala var den bästa hittills.

Och till sist kan vi också notera att Bingolotto under hösten förlorade tittare har fortsatt att vara försvunna även under vårens första program.

Frågan är om de utlovade förändringarna om ett par veckor räcker för att bryta den negativa trenden för svenskt föreningslivs viktigaste mjölkkossa.

Som tv-program har det i alla fall kört fast totalt och just nu känns "Lokets" småmysiga, uppskattade kallprat om vädret i Kalix och fotbollen i Grimsås väldigt avlägset.

Jag skulle bli förvånad om programledaren hösten 2003 heter Lasse Kronér...


HANS DAHL

Mer läsning

Annons