Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tusenlapparna bara flyger sin kos...

Annons

Ibland undrar man hur mycket patienter har att säga till om, hur de skall kunna ha inflytande över sin situation.

De orkar oftainte ständigt ligga på telefonen för att stöta på. och det kan stundom också verka litet genant att misstro en motpart.

För dagen skall det handla om en tandhistoria, som i sin tur talar om tidsutdräkt.

I botten ligger förstås också mänskligt lidande och en känsla av uppgivenhet. Plus ekonomiska bekymmer.

Nu tror jagatt aktuell privattandläkareinte är okunnig, inte har god vilja. Orsaken till allt trubbel skulle kunna tänkas vara - om man nu är snäll - litet förvirring, när det gäller pappersexercis, litet svårigheter att hålla rätt på patienterna och det är illa nog.

Det kom ett mejl från fru G meddenna början:

"Denna tandläkarhistoria började nån gång på försommaren 2003. En brygga i överkäken hade lossnat och tandläkaren bedömde ärendet så, att den borde tas bort. Det var ingen idé att ersätta den gamla med en ny, det skulle inte hålla. Han föreslog inplantat som det enda rätta."..

Så berättasatt en ansökan sändes i väg till Lund, där man bedömer ärendet och på sätt avgör hur omfattande arbetet får bli. Den nionde oktober 2003 går papperen i väg, den tjugoförsta redan faller klubbslaget för ett ja.

Arbetet skulle påbörjas våren 2004, var det sagt men icke.

Inte förrän den 14 juli dras en tandi överkäken. Nu väntar en läkningsperiod på tio veckor. I november 2004 skall Käkkirurgen utföra inplantaten, men när patienten väl på plats, upptäcker man att tillståndstiden för arbetet överskridits medsjutton dagar.

Fru G blir grundligt besviken förstås.

Nu blir det fullt pådrag. Lund aviserar emellertid ingen extra förlängning för arbetets utförande. Det blir att börja om från början.

Ny ansökan går i väg i november 04, den beviljas i februari 2005. I mars redan gjordes inplantaten vid Käkkirurgen med läkningsperiod på 10-11 veckor. Det handlar om titanskruvar som den nya tänderna skall fästas vid. Senare görs också en avgjutning av käken..

Sedandess är almanackan blank.

Fru G:

"Hela tiden har jag stått till förfogande och har alls icke kunnat planera något i semestertid. Jag påverkas psykiskt. Tänk att inte kunna tugga sin mat annat än med framtänderna. Jagkänner mig som en hare när jag äter.

Tänk förresten att inte kunna skratta som man vill- självförtroendet är i botten".

Så kommer denna slutsväng:

"Det är svårt att berätta om alla resor ochannat krångel, det är plomber som lossnar i underkäken, stifttänder som lossnar på grund av slitaget på de få tänder jag har att tugga med. Och tusenlapparna flyger sin kos. Det är inte lätt att vara pensionär med vanlig pension. Det är tur att den andra hälften har det bättre ställt med pensionen".

Så långt en klagovisa, berättigad klagovisa.

Som sagt: i botten handlar nog ett ärende som detta om oförmåga att hantera papper.

Gång efter annan kommer små rapporter om den saken också är det gäller den landstingsstyrda och landstingsbaserade vården.

Sen kvittar det lika vadfadäser som ovan relaterade beror på, patienten kommer i skottgluggen och det är illa nog.

Mer läsning

Annons