Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tryggheten i byn gör att kärleken håller

Annons

Heikki instämmer. Han har arbetat som präst i åtta år och vigt många älvdalingar under sina fem år som kyrkoherde i Älvdalen. Han jämför byn med norra Finland där han kommer ifrån och beskriver Älvdalsborna som lite sävliga och inbundna, men även som ett resesuget folk med stark tillhörighetskänsla.

- De flesta präster håller folk på avstånd och flyttar ofta, men jag tycker om älvdalingarna, jag trivs med min församling, så nu får det vara slut på flyttandet. Och så känner jag mig ännu mer hemma i Älvdalen nu när jag träffat Anette, säger Heikki.

Anette och Heikki har varit gifta sedan februari i år. De håller om varandra mest hela tiden och tittar gärna på varandra länge och väl medan de pratar. Båda har var sitt brustet äktenskap bakom sig, något båda försöker se som något positivt.

- Vi är väl lite kantstötta båda två sedan tidigare, men det kan vara bra. Det kan göra att man är mer rädd om varandra. Man måste stanna upp ibland och komma ihåg varandra trots att det är stressigt i vardagen, barnen ska skjutsas hit och dit, säger Anette.

- Man kan aldrig försöka göra om varandra. Det pratas om att två blir ett, men det handlar ju egentligen om tvåsamhet. Ibland går man i otakt, men då gäller det att hålla varandra i hand genom livet, säger Heikki.

Men vad är det då som gör att så få par skiljer sig i Älvdalen jämfört med till exempel Ludvika? Heikki Kattilakoski har arbetat i södra Dalarna, i Vika Hosjö och i Sandviken tidigare och beskriver Älvdalen som en harmonisk bygd.

- Omgivningarna är vackra och sen har vi en jättebra skola. Den ger trygghet och jag tror att ungdomarna tar med sig den tryggheten och trivs med det de har, säger Heikki.

- De unga rör på sig, de reser mycket. Kort och långt, men många flyttar tillbaka trots att Älvdalen var det töntigaste som fanns under högstadietiden, fyller Anette i.

Anette var en av dem som flydde dalaskogarna för Stockholm när hon var yngre. Men efter några år bar det av hemåt igen. Hon gifte sig vid 25 års ålder med en älvdaling, fick två barn och skilde sig så småningom. Heikki gifte sig redan som 21-åring, något annat var otänkbart i hans hem i finländska Uleåborg. Han fick tre barn med sin förra fru och år 2000 flyttade han till Älvdalen. Heikki och Anette träffades via församlingen, Anette var med i kyrkokören och det var där de sågs. Sedan fanns det ingen återvändo.

- Det var givet på något sätt, det var vi, det var bara så, berättar Heikki med ett hemlighetsfullt leende på läpparna.

Så vad är då hemligheten i Älvdalen? Hur får man äktenskapet att hålla?

- Jag tror att det handlar om att inte leva livet på ett slentrianmässigt sätt. Det är viktigt att hitta det fina i vardagen, att dela upplevelser och prata om dem. Det borde finnas någon form av äktenskapsskola. Speciellt killar borde lära sig att prata med varandra, att klä känslor i ord. Då tror jag att de skulle klara kriser bättre, för kriser får man, det hör till, säger Heikki.

- Jag och Heikki är ju väldigt olika. Han är tyst och betänksam och jag pratig. Men vi har många gemensamma intressen, det tror jag är positivt. Heikki är motorcykelfantast och det har jag också blivit på sista tiden, sen har vi musiken, naturen, film och bokintresset gemensamt. Och vi är nog lite filosofiskt lagda båda två, gillar att diskutera allt ifrån existentiella frågor till småsaker, säger Anette.

- Jag tror att många par i dag bryter på grund av personliga kriser. De kämpar inte tillräckligt utan bara drar trots att det kanske inte alltid är förhållandet det är fel på.

Mer läsning

Annons