Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trollbröllopet behåller greppet om publiken

Annons

De stora dalaspelen brottas med vikande publiksiffror och knagglig ekonomi, hotas ständigt av nedläggning och debatteras flitigt bland kultureliten och på insändarsidor. Samtidigt lockar Trollbröllopets tre årliga föreställningar, framfört av ett gäng glada Äppelbo-amatörer, uppemot 3 000 besökare. Hur är det möjligt? Fenomenet borde vara ett utmärkt studieobjekt till en uppsats för någon handelshögskole-student.

Själv är jag övertygad om att förklaringen ligger i spelets bredd som tilltalar både ung och gammal. Barnen har stor behållning av troll, älvor, tomtar och annat skrymt medan de äldsta ännu kan drömma sig tillbaka till sina friarupptåg i ungdomens dagar. För de i åldrarna däremellan är historiens grundtema, den klassiska intrigen om vem av två friare som till slut ska vinna kvinnans hjärta, allt framfört med en stor portion humor, ständigt aktuell.

Spelet blir därmed en angelägenhet för alla generationer.

I rollerna är Sofia Rågenklint ny för året som den åtrådda fäbodkullan Karin och hon gör en strålande insats. Att hon numera är ett bekant ansikte för de flesta genom sitt arbete som TV4-programledare innebär inte med automatik att extra höga krav kan ställas på henne som skådespelare, men hon utstrålar en inlevelse som är oemotståndlig.

Sammanlagt medverkar 45 aktörer och alla, från de minsta tomtarna till de lurvigaste av troll, är utmärkta i sina roller med några extra plus till den dumdryge friaren Olov, spelad av Göran Tilja, som drar ned de flesta skrattsalvorna från publiken. Torbjörn Ähdels "Sme-Erke" är också en figur som etsar sig fast extra hårt på näthinnan liksom Lovisa Berglund i den lilla rollen som Stina.

Det är fem år sedan jag såg Trollbröllopet senast och spelet har sedan dess genomgått en stor förvandling. Den mest påtagliga reflektionen är kvaliteten på ljudet som numera är utmärkt, något som är oerhört betydelsefullt eftersom merparten av dialogen framförs på Äppelbomål. Marit Ädels regi har också gett spelet ett bättre flyt än vad jag minns från det senaste besöket.

Finns det då fog för någon kritik? Jodå, inledningen känns evighetslång från det att publiken välkomnats med orden "spelet kan börja" till dess att de första replikerna fälls. Tre långa och knastriga fiolstycken följda av en lång buffring till fäboden är i längsta laget. Även användandet av diverse uråldriga, och sedan länge försvunna uttryck på Äppelbomål känns något konstlade och ger och i bland uppfattningen att dialogen konstruerats just för att få in dessa uttryck. Dagens Äppelbomål är i sig tillräckligt mustigt utan att behöva förstärkas med ord och uttryck som knappt Äppelboborna själva förstår. Som uppväxt i Järna har jag också fortfarande svårt att förlika mig med faktumet att en så stor och kraftig Järnakarl som Olov tar stryk av den spenslige hästskojaren Nisse. Olovs taffliga försök till frieri ger också signaler om att han inte alls kommer från Järna utan med stor sannolikhet härstammar från Malung.

Sammanfattningsvis vill jag bara rekommendera alla att besöka den undersköna Lämåsen och spelet under helgen. Ingen lär behöva gå hem besviken.

GÖRAN DANIELSON

Mer läsning

Annons