Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tionde häftet om Husby socken

Annons

Häftets sammanhållande tema är skogen och vägarna. Leif Kratz skriver att det var först på 1600-talet som vägarna i socknen var i så pass gott skick, att man kunde färdas längre sträckor med häst och vagn om sommaren.

Den naturliga färdleden var förstås Dalälven. På vintern, då myrarna fryste till, var det lättare att köra tunga transporter med häst och släde än på sommaren.

Före pappersindustrins tid var träkol en mycket viktig råvara från skogen. Det rika mineraltillgången i Bergslagen var naturligtvis en grundförutsättning, men utan träkolet är det inte säkert att järnet hade blvit en så viktig exportvara för Sverige.

Om detta skriver Louise Larsson. Hennes text spänner mellan 700-talets kolningsgropar, då järnet framställdes i enkla myrmalmsugnar, och 1950-talets början då hennes far Simon Persson kolade för hytttorna i Långshyttan och Hofors.

Louise Larssons kapitel kompletteras förtjänstfullt av Karl Olov Östberg som skriver om landbobönderna. Så kallades de som arrenderade sin gård, oftast av stora skogsbolag, i utbyte mot körning av virke från skogen, kolning och väghållning.

Östberg redogör inte bara för hur kolmilorna fungerade rent tekniskt. Han målar också fram en bild av hur hårt, smutsigt och farligt jobbet var. Det hände att en kolare trampade rakt igenom milan och brändes ihjäl i milans glödande hjärta.

Om ond, bråd död handlar även ett avsnitt av Tore Eklund. Han berättar en faslig skröna, som dock bekräftas av Stora Skedvis kyrkobok från 1901.

Den handlar om originalet Resarn som alltid hade några kastknivar i bröstfickan. Med dessa kunde han helt ljudlöst bedriva tjuvjakt. Dock föll det sig inte bättre än att han snubblade ute i skogen och fick en av knivarna rakt i hjärtat. Det kan man kalla drakonisk, himmelsk rättvisa.

Irene Ljungkvist bidrar med flera texter om de så kallade trefaldighetskällorna. Dess vatten ansågs ha läkande kraft. Man drack ur källorna på trefaldighetsdagen, den åttonde söndagen efter påsk. Källorna kopplades ibland till lokala helgon och välsignades av den katolska kyrkan, men enligt Irene Ljungkvist är det troligt att en del av dem hade en ceremoniell betydelse redan i förkristen tid.

Fornminnesregistret nämner 24 trefaldighetskällor i Husby socken. Vilka av dessa som har sitt ursprung i den medeltida traditionen är dock osäkert enligt Ljungberg.

Häftet har fackgranskats av historieläraren tillika redaktören Louise Wellrath-Olinder. Genom hennes förtjänst har texterna försetts med en ordentlig notapparat och källförteckning.

STAFFAN WESTERLUND

Mer läsning

Annons