Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbaka till brukets rötter

Annons

En mil sydväst om Björbo tar man av på en skogsväg. Efter ytterligare en mil på en gropig grusväg kantad av tall, gran och björk utan ett enda hus dyker Lövsjön upp.

Hit flyttade Rolf Bergstrand med hustrun Barbro när han blev pensionär i höstas.

- Det var bra gjort att hitta hit, säger Rolf när han möter oss ute på sin gårdsplan som ligger uppe på en ås.

Det är en kylig majdag med ömsom regn, ömsom sol. Björkarna tvekar ännu att slå ut, åtminstone i Lövsjön.

- Vi ligger minst en vecka efter Borlänge här.

Rolf visar oss in i boningshuset, ett avlångt rött trähus med en pelarprydd pampig veranda, och berättar att han är den fjärde av hittills fem generationer som jobbat i Domnarvet.

Hans farfarsfar Fredrik Bergstrand började en gång järnverkskarriären inte långt härifrån, i Lindesnäs.

- På den tiden hade ju Stora Kopparberg smågruvor och bruk överallt. Här i Lövsjön fanns det ett bruk och i Lindesnäs ett valsverk. Malmen fraktade de dit på hästar.

Rolf skrattar och fortsätter på typiskt bruksmål:

- Då vant ä nå bråttom, ällä.

1895 lades Lövsjö bruk ner och många av de 300 personer som jobbat i byn följde med till Domnarvet. Det gjorde även Rolfs farfarsfar Fredrik.

- Han flyttade till Hushagen och började som vällare i spiksmedjan. Det är när man tar ur ämnen ur en ugn.

Efter en avstickare till Hagfors började även Rolfs farfar, John William, i verket och så småningom även hans far, John Åke.

- Han var maskinarbetare på verkstan men dog när han bara var 55 år. Han fick en hjärtinfarkt.

En kaffedoft sprider sig i paret Bergstrands kök där petuniorna står på rad i fönstret. Barbro dukar fram kaffekoppar och nybakta tekakor.

- Det här brödet har Rolf bakat. Han är nog Lövsjöns bästa bagare, säger hon.

Bagarn själv lägger smörgåskorv på sin tekaka och säger att det var självklart att även han skulle börja i järnverket.

- Det var ju det man gjorde.

Han växte upp i Barkargärde. Där var det inte lika smutsigt av utsläpp som i Islingby, men man kunde inte gå barfota i gräset utan att bli svart om fötterna när det hade regnat.

- Tvätten tror jag kunde hänga ute iallafall. Det berodde lite på vilket håll vinden blåste från.

Som 14-åring började Rolf på Bergslagens praktiska industriskola.

- Halva veckan gick man i skolan och halva hade man praktik på olika avdelningar i verket. Då fick man känna efter vad som var kul.

Maskinbearbetning var det som intresserade Rolf och han hamnade på gamla verkstaden. När han bara var 16-17 år miste han synen på ena ögat efter att ha fått in en stålflisa i ögat.

- Det var inte så noga med skydd på den tiden. Nu är ju säkerheten mycket bättre.

Det måste varit ett hårt slag?

Rolf nickar kort och svarar:

- Jag fick livränta och så bytte jag till filavdelningen.

Att jobba i verket på den tiden var roligt tycker Rolf. Det var bra sammanhållning och man tjänade förhållandevis mycket. 2,75 i timmen var ingångslönen.

- Man fick lönen på remsa som man bytte mot pengar i ett kuvert var fjortonde dag vid Norra porten. Varje löning fick man tvålkuponger och så två handdukar till jul.

Rolf beskriver sitt jobb som fritt och självständigt.

- Jag har åkt runt mellan olika avdelningar och reparerat kompressorer. Det är sällan jag varit inne på verkstan hela dagen.

Trots det blev han less de sista åren.

- Efter 49 år på en arbetsplats är det inte lika trevligt längre. Men det går ju inte att söka jobb när man är 62, 63 år.

Vad skulle du gjort annars?

- Bra fråga. Ja, vad skulle jag gjort annars?

Även Rolfs son Leif jobbar nu på "labbis" på SSAB, men sonsönerna kommer förmodligen inte att gå i förfädernas fotspår.

- Nej, jag tror inte det är något för dem.

Sedan 1980 har Rolf och Barbro Bergstrand tillbringat mycket av sin lediga tid i Lövsjön. Först hyrde de ett ställe och 1992 köpte de sitt nuvarande hus.

- Det är toppen här. Vi är naturälskare både jag och frugan och här har vi alla möjligheter att cykla, dona i trädgården, plocka bär och svamp och fiska både sommar och vinter.

När Rolf gick i pension i november sa paret upp lägenheten och flyttade permanent till Lövsjön.

- Då var det svart här uppe för det finns inga gatlysen, säger han.

- Men det är oerhört vackra stjärnhimlar, fyller Barbro i.

I Lövsjön bor numera elva året-runt-boende och en hel del sommargäster. Genom att flytta hit har paret Bergstrand blivit mer engagerade i hembygden.

- Hela byn jobbar gemensamt. Vi har fått EU-bidrag för att rusta upp och sätta upp en orienteringstavla med historik över bruket, berättar Rolf.

Han tar med oss på en liten rundtur i byn och visar herrgården, den gamla rostugnen, slagghögen och var Konsum och posten en gång låg. I dag har byborna 2,2 mil till närmsta affär som ligger i Björbo.

- Man får planera lite.

En räv trippar plötsligt över grusvägen en bit framför bilen.

- Titta vad fin han är! utbrister Rolf.

- Att bo så nära naturen som vi gör är väldigt rogivande.

Finns det något dåligt med att bo här?

- Nej, det skulle vara servicen då, men det visste vi ju när vi flyttade hit.

Saknar du jobbet?

- Nej, men arbetskamraterna ibland. Men de kan komma hit och hälsa på. Skriv det!

KARIN DIFFNER

Mer läsning

Annons