Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne

Annons

En skiddrottning har gått ur tiden. Min moster, Elin Henriksson, avled på Mora lasarett den 11 augusti. Hon har under sin livstid påverkat sin omgivning på olika vis genom att gå sina egna vägar. Något måste berättas om Elin ur hennes levnads historia.

1929 var året då Elin Henriksson stakade sig i mål och vann SM-guld för Mora IF. Flickor och pojkar åkte tillsammans då.

Hon blev kranskulla i Wasaloppet och segerkransen kastades runt halsen på samen H.J. Persson från Arjeplog.

Skidor var på den tiden ett "måste" för att ta sig fram vintertid. Min morfar Indriks-Anders tog på sig skidorna hemma i Färnäs och tog sikte genom hälsingeskogarna till Hudiksvall, enbart för att se sin dotter vinna. Så vände han hemåt igen - det blev många mil! Bara det var en bedrift i sig.

Hantverket låg i blodet. Släkten var av vallonsk härkomst och Elin var mycket konstnärlig.

Hon skulpterade, målade och snidade i trä. I mitten av 1950-talet tog fåglar form i hennes skaparhand - sädesärlor, talgoxar, svalor, hackspettar ... snart fanns alla Sveriges fågelarter på hennes arbetsbord hemma i Hjortnäs, Leksand. 1960 fanns de även med på världsutställningen i New York, därefter i alla världsdelar.

En sparvuggla hon gjorde åt en amerikansk kirurg fick "flyga" över Atlanten flera gånger. Den skadades vid en jordbävning och Elin fick reparera den.

Över 5000 hann hon med att tillverka, innan hon släppte kniven och målarpenseln på grund av sämre syn.

Hennes känsla för naturen har även präglat mitt liv sedan barnsben. Alla skogspromenader med henne, där fågelläten, träknotor, älvor som dansar fick fantasin att flöda fritt - det tackar jag henne särskilt för.

Elin blev 94 år.

Meit Henriksson,

systerdotter i Leksand

Mer läsning

Annons