Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tidig debut som dekoratör

Annons

Det händer lite då och då att småknytten försvinner från sina shoppande föräldrar... Som plötsligt står med hjärtat i halsgropen.

Var? Ute, inne eller värst av allt, på en trafikerad gata? Oroliga föräldrar snubblar över allt och alla. Och ingen tillfrågad ser någon vilsen unge.

Det finns inte en chans att hitta småkryp som på korta, snabba ben rymt i ett folkhavsmyller.

Och det hjälper föga att man som ambitiös förälder monterat en mössa med snurrande propeller eller giftgrön jacka på knyttet.

De försvinner snabbt de små liven, som nyss hållits i hand, eller sele.

Jag tappade en gång min nyfikna tvååring på dåvarande Tempo. Shoppingrundan tog tid, vi skulle stanna vid leksakerna, hålla i en blunddocka, känna på en mjuk kanin, innan det gavs tid att handla plåster, deodorant, barnpuder och en tvål...

Tösen, som i kullmössa, vinröd kofta och vita damaskbyxor nyss stått tätt intill sin mors ben, var plötsligt spårlöst försvunnen.

Treåriga storsyrran höll i sin nalle - och sög på fingrarna. Om hon sett? Nähä...

Säg den mamma som håller nerverna i styr när ett knytte försvunnit...Jag sprang omkring med tårflöde, kutade genom butiken som en tornado, lyckades engagera både butikspersonal och kunder medan hjärtat bultade, ytterst nära kollaps.

Alla i butiken hjälpte mig att söka en försvunnen tös med kullmössa, vinröd kofta och vita byxor. Butikspersonal "hallåade ut" att tvååringens mamma skulle vänta vid informationsbåset.

Tusen tankar flög genom huvudet. Tänk om barnet var bortrövat, överkört på gatan, drunknad i närliggande damm med lockande vattenspegel och sprutande fontän? Hon gillade ju vatten...

Det gick fem minuter, tio - en kvart.

Skräckfyllda minuter kändes som timmar...

Varför hade jag, tvåbarnsmamma, inte sett eller känt att mitt barn försvunnit?

Hade hon krupit under någon butiksdisk, befann hon sig på nedre våningen, eller på övre planet där vi ibland fikat och ätit mat?

- Ska vi kontakta polis? Butikschefen undrade stillsamt deltagande. I samma andetag förklarade han att en butikskontrollant "dammsög" butikens alla hörn och kanter, i hopp om att hitta det försvunna barnet.

Gråtande mödrar drar till sig tröstande själar. En äldre herre, militär med överlevnadsstrategi klappade om och manade - lugn.

En dam i medelåldern påpekade att det skulle ordna sig. Expediten i skönhetsdisken trodde sig sett en liten rymmare i vinröd stickad kofta.

Kunder, expediter, hjälpsamma mammor, militären, butikschefen - alla sprang om varandra i hopp om att finna det förlorade barnet.

Storasyster hölls hårt i handen medan vi fortsatte att leta. Alldeles för hårt klagade treåringen, som i mammas nervösa tankar riskerade att bli ensambarn.

Den smärtsamma känslan över mitt försvunna barn löstes utanför butiksentrén.

- Där! Där står hon!!! Jag hörde mig själv skrika, både ilsken, glad och lättad.

Hon stod i skyltfönstret. Tittade på skyltdockorna och vinkade åt mamma utanför glasrutan. Där fortsatte hon att vinka...

En blivande dekoratör, gjorde med andra ord, mycket tidigt debut inom sitt yrkesområde.

GITTAN KNIFSTRÖM NORDENVARVAR KÅSERIER OCH KRÖNIKOR MED STÄNK AV LIVSSANNINGAR, IRONI OCH HUMOR. PLOCKAR GÄRNA UR EGNA OCH ANDRAS VARDAGSGÖMMOR, ÄLSKAR ATT SNUBBLA ÖVER TÄNKVÄRDA LIVSSTYCKEN.SYNPUNKTE

Mer läsning

Annons