Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tid att minnas

Annons

ÒTiden rinner unna som ett spinnrockahjul". Han brukade säga så gamle chefen. Nej, den repliken kom inte till jul och nyår. Det var när semesterlistorna skulle komponeras strax före midsommar han bjöd på den där frasen.

Visst rinner tiden i väg med oss. Innan vi hinner blinka en gång, är det midsommar med karibacka och blyga förgätmigej, innan vi hinner blinka två gånger är det jul igen. Med tusen juleljus.

Midsommar och lövade stänger och Gärdeby gånglåt i all ära,men nog tar julen liksom priset.

Varför, kan man undra?

Klappar och god mat och vänliga människor och sköna mjuka julsånger och rosiga kinder och förväntan - alltsammans ger en härlig bild i sinnet. Den bilden kan sitta kvar genom åren, rent av bli skönare med tiden, växa och växa och växa.

För många av oss äldre står söndagsskolfester fram i minnets glada ljus. Av julklappar kommer jag med glädje och litet förargelse ihåg en liten symaskin med vev och som gav kedjestygn på baksidan av tyget.Det var glädjen.

Förargelsen då?

Jo, i mitt hem handarbetades det inte på helgerna. Så lilla sömmerskan fick vänta till tredjedag jul innan hon kunde utöva konst via liten maskin som fick kraft att arbeta via vev.

I papper efter min käre far Carl-Ivar har jag hittat en minst sagt festlig skildring av en julfest för ungar. Arrangör var Bolaget, som är liktydigt med dåvarande Skönviks bolag utanför Sundsvall.

Här kommer små delar minnesanteckningar från en fest 1899, för mer än hundra sedan, alltså.

ÒLångt före jul uttogs 20 pojkar, däribland jag, och 20 flickor, för en överraskning. Våra mödrar fingo gå ner i handelsbodenoch på bolagets bekostnad taga ut tyg, blått för gossarna och grått för flickorna".

Pojkarna fick uniformer med blanka knappar, de fick trägevär med bleckplåtsbajonetter.

ÒSkönviks gamla musikkår hade engagerats. De hade fått musiken till de visor vi skulle sjunga...

---

Och så börjades festen. Musiken spelade upp först en marsch. Det var den gången Kronobergs Reg Paradmarsch."

ÒDär visade vi våra konster i exercis och de väckte allmän beundran. Allt gick bra, men en sak hade vi glömt. Man hade skaffat oss lösmustascher, men vi glömde taga dem på oss.

---

Framåt 10-tiden upprepade vi vår marsch, denna gång försedda med storasvarta lösmustacher.

Det var många som tappade dem under sången, men Erland, som bar fanan, och jag som slog på trumman, vi sjöngo inte och hade följaktligen våra kvar. Och vi gingo och stoltserade i dem, synbart beundrade av flickorna, ända tills vi skulle äta julgröten. Det gick dock sämre. Vi tappade dem upprepade gånger i gröttallriken till de andras oerhörda förtjusning. Men ingen blev ledsen för det och aldrig har jag haft så roligt när jag ätit gröt som då."

Han som skrev var 14 år vid den glada festen. och 56 när han kom ihåg på papper.

En riktigt god jul önskas allt panterfolk. En god jul behöver inte alltid betyda fröjd med en massa människor omkring sig. Högtiden kan bli lika stor i ensamhet. Med värme, med minnen. Det är många varma tankar som går genom rymden under julnatten.

INGRID THOR

Mer läsning

Annons